- Project Runeberg -  Svenska minnen på utländska orter /
420

(1874) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420 Oxford.

friheter skulle lemnas oförkränkta, och landets sysslor
anförtros endast åt landets barn; att adeln icke skulle hädanefter
som hittills blifva till sin tunga besvärad med allmänna
uppbåd, utan att de mot fienden nödiga trupperna skulle af
allmänna skattkammaren besoldas och underhållas. Samma dag
gaf Wittenberg en ståtlig aftonmåltid åt båda wojwoderna.
Dagen derpå skingrades polska trupperna, och de svenska gingo
obehindrade öfver det svåra passet. Så gick det med den första
polska här, som mötte svenskarne.

Oxford. Sedan nordmännen till en sådan myckenhet
nedsatt sig i England, att man började frukta för deras välde, lät
konung Etliebred utfärda en hemlig befallning att alla i landet
vistande nordmän, "de der uppkommit på ön likasom ogräs
bland hvetet", skulle förgöras på en och samma dag, hvartill
bestämdes S:t Briccii dag d. 13 Nov. 1003, och det utan
afseende på stånd, ålder och kön. Det var samma dag, man
hade utsett till allmän vapenmönstring, då till följd af en
gammal författning alla, såväl nordmän som anglosachsare, voro
förbundna att lemna ifrån sig sina vapen, för att besigtigas af
vissa dertill utskickade. Det gräsliga blodbadet gick för sig
med en g:*ymhet, som för sjelfva hedningarne var främmande
och väckte deras afsky och fasa. I Oxford räddade sig en
del af nordmännen undan till S:t Frideswidas kyrka, och då
man derifrån icke kunde fördrifva dem, tände man eld på
kyrkan och innebrände alla innevarande tillika med kyrkans
alla dyrbarheter och böcker. Man antar, att de nordmän, som
vid detta tillfälle öfver nästan hela riket blefvo förgjorda,
uppgingo till ett antal af omkring 100,000. — Danska konungen
Sven Tveskägg hämnades sedermera detta dåd på ett lika så
grymt sätt.

Björnståhl berättar i sin resebeskrifning, att han i Oxfords
biblioteksbok, uti hvilken alla, i synnerhet främlingar, som
begagna biblioteket, anteckna sina namn, funnit följande svenska:
Laurentius Othelius, Svecus, d. 22 Mars 1685; Jonas Nicolaus
Salan, Vestmannia-Svecus, d. 15 Okt. 1698; Ericus Benzelius,
Erici filius, Upsalia-Svecus, d. 7 Mars 1699; Andreas Rinman,
Ostrogotho Svecus, d. 18 Mars 1700; Johannes Wandalin,
Na-tione Svecus, d. 11 Juli 1701; Christianus König, Svecus, d.
21 Juli 1702; Joannes Skult, Svecus, d. 14 Jan. 1702-1703;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:37:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bpgutland/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free