Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersburg-, S:t. 203
Då Gustaf Adolf stod färdig att lemna den ryska
hufvudstaden, märktes synbarligen att de första intrycken af beundran
och välvilja blifvit förbytta i en kall höflighet, och nästan alla,
som omgåfvo kejsaren, hade förenat sig emot konungen. De
generaler, hvilka fått befallning att uppvakta honom, indrogos,
och de sista dagarne förflöto under ledsnad och köld.
Konungen lemnade S:t Petersburg d. 8 Januari 1801.
Tvenne gånger, under Sveriges krig med Ryssland, hafva
svenskarne gjort försök att anfalla S:t Petersburg, men båda
gångerna misslyckats. Första gången var några år efter
stadens grundläggning. I Carl XII:s stora plan till krossande af
czarens makt ingick nämligen, som en vigtig beståndsdel,
anfallet på S:t Petersburg. Till företagets ledare utsåg konungen
general-major Georg Tsjbecker.
Den finska här, som på Carls befallning utrustades, blef
ej färdig förr än i Augusti månad 1710, och bestod af 14,000
man, väl försedda med vapen och hästar, men otillräckligt
med munförråd. I slutet af månaden tågade Lybecker från
Wiborg mot Newa, ocli sedan 1,600 man gått öfver floden,
skedde en sammandrabbning med ryssarne, som voro 8,000
man starka; denna strid slutade till svenskarnes fördel. Men
8 dagar voro knappt förflutna, sedan expeditionen lemnade
Wiborg, då bristen på lifsmedel var så stor, att slagtade
hästar och Newas vatten utgjorde soldaternas enda föda. L.
vågade ej angripa Petersburg, som var väl försedt med både
förråd och folk. I stället vände han sig mot Ingermanland.
Andra gången var det under 1790 års fälttåg. Efter segern
vid Fredrikshamn uppgjorde Gustaf III en plan att anfalla
S:t Petersburg. Medan hertig Carl närmade sig Cronstadt, för
att slå den ryska flottan, skulle konungen, i spetsen för
skärgårdsflottan, och skyddad af den stora, närma sig Wiborg,
uppsöka och slå prinsen af Nassau, samt genom landstigningar,
åt S:t Petersburg till, så uppskrämma kejsarinnan, att hon,
under inflytelsen af dessa demonstrationer, skulle ge efter ocli
bevilja 1720 års gräns emellan Finland och Ryssland, som
Gustaf begärde. Äfven Gustaf III ville, en annan Carl XII,
genom sina bedrifter förvåna Europa!
Under skydd af örlogsflottan hade konungen ryckt fram
med skärgårdsflottan ända till Björkö-sundet. Under hans be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
