Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersburg, St.
497
Lovisa!" ropade Paul/, innan ambassadören knappt hunnit stiga
öfver tröskeln. "Mejfr aldrig skall om mig sägas, att jag
förlorat en minut, fö/ att bispringa min vän, kungen i Sverige.
Jag ställer 50,OCK) man till hans disposition: deröfver tar ni
befälet och rycker genast emot rebellerna. Min son, Constantin,
följer er som adjutant. Sätt er ned och skrif traktaten efter
min diktering; sedan skrifva vi under, ni och jag." — Motstånd
skulle varit farligt. S. måste alltså å sin konungs vägnar
betyga sin erkänsla för kejsarens deltagande vänskap och rätta
sig efter sjelf herrskarens vilja. Derefter ringde Paul och
befallte storfursten komma, som genast trädde in och fick
befallning att ofördröjligen göra sig färdig, för att som adjutant
åtfölja svenska ambassadören. Nu först vågade denne anhålla
om ett par- dagars uppskof, för att närmare göra sig
underrättad om sakernas tillstånd i Finland, hvilket med möda
utverkades. En kurir afsändes och återkom med underrättelse,
att allt var lugnt i storfurstendömet och att någon revolution
icke alls varit åsyftad. Tåget förföll sålunda, men S. gömde
den i diplomatiens annaler exempellösa traktaten.
Stedingk hade vid ett tillfälle sökt blidka kejsar Paul i
afseende på hans missnöje med furst Narischkin, hvilken, ehuru
beslägtad med kejserliga huset, dock stod illa anskrifven. S.
råkade då påminna kejsaren, att Narischkin dock vore en stor
herre. Vid detta oförsigtiga ord upplågade kejsaren med stor
häftighet och utbrast: "Herr ambassadör, ni borde veta, att i
Ryssland finns det inga stora herrar, med undantag af den,
till hvilken jag talar, och så länge jag talar till honom."
Efter Alexanders uppstigande på tronen fortfor Stedingk
att, likasom förut, betraktas mera såsom en af familjens
vänner, än såsom sändebud från ett främmande rike. Dagen efter
faderns död for kejsaren till honom, och föll honom om
halsen, ropande: "Jag är den olyckligaste menniska på jorden."
— "Ni bör vara det", svarade S., och dessa ord innebära
mycket, när man betänker omständigheterna vid Pauls död.
Stedingk underrättade sin regering om Rysslands plan att
intaga Finland redan i Aug. 1807, således ett halft år före
anfallets början. Sedan ryska trupperna i Febr. 1808 brutit in
öfver svenska Finlands gränser, begärde Stedingk att få resa
hetfn närmaste vägen genom Finland, men detta afslogs. På
eri förnyad begäran erhölls tillåtelse att få stiga ombord i
Sv. Minnen. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
