Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bom.
545
i Danmark, år 1517, utgå ett strängt bannlysningsbref emot
Sten Sture ocb hans medhållare, för det han bekrigat och
förföljt erkebiskopen i Upsala på hans och domkyrkans gods
Stä-ket, förklarande att denne herre, belagd med kyrkans bann
såsom förskjuten menniska från Guds nåd och kristenhetens
samfund, aldrig skulle få makt öfver folk, land och rike, och att
hans barn och barnabarn voro ovärdiga att inom Upsala stift
undfå andliga eller verldsliga förläningar. Slutligen uppmanar
han biskopar, prelater och alla kaniker, att under brinnande
ljus och ljudande klockor i alla kyrkor och kloster inom
be-mälte riksföreståndares områden tillkännagifva gudstjensten
inställande, frikallande derjemte hvarje man från all lydnad
och hörsamhet emot honom m. m. Det är bekant, att Sten
Sture så föga frågade derefter, att ban kort derpå intog och
raserade Stäket.
En bannlysning afkunnades "i hastigan mode" emot Kristian
Tyrann, men den blef genast gjord vanmäktig. Händelsen var
följande: Konungen kom år 1521 till Nydala kloster, der
Arvi-dus Martyr då var abbot. Konungen ropade: "Fram med ert
bästa vin och edra gödda oxar, I lata munkar; ty jag, eder
kung, är hungrig och vill göra er äran uppäta hvad här
finnes, om ej edra förrådshus äro lika bottenlösa, som edra
pungar." Han åt och begärde få dunbolster, men enligt sina
klo-ster-reglor hade munkarne ej dylika, och kunde således ej
framtaga dem, ehuru de piskades dertill. Arvidus nedgräfde
om natten klostrets dyrbarheter, men hörde dervid en röst
ropa: "Hvad hjelper det menniskan om hon egde hela verldens
skatter, då hon följande morgon skall dö", hvarvid han såg två
eldstrålande ögon blicka på sig. Konungen fann munkarne om
morgonen förrättande ottesången, och ban hånade clem under
sakramentets utdelande. Då bannlyste abboten
tempelskända-ren. Konungen fattade dervid abboten i kragen, men fick ett slag
af abbotstafven, så att han föll ned framför altaret. Arvidus
flydde, men upphanns, då han vid Roseken höll på att lösgöra
en eka. Han fängslades och återfördes af soldater, men slet
sig lös och kastade sig i Munksjön, för att simma undan. En
soldat stack honom då i ryggen och höll honom vid botten tills
ban dog. Konungen plundrade derpå klostret.
Olaus Petri gjorde i början många försök att visa
orimligheten af den kyrkliga bannlysningsrätten, i synnerhet vid den
Sv. Minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
