Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
Storbritannien.
Den sistnämnde, som alltjemt envisades att ej vilja
underhandla med Napoleon, insjuknade häftigt, hvaraf han fick
anledning att öfverlemna högsta befälet åt Toll.
Berättelsen om det uppträde, hvarvid Toll, under allvarliga
öfverläggningar med konungen, i Essens närvaro, om de
åtgärder, som nu vore att vidtaga för arméens ära och säkerhet,
tilltrotsade sig en sorts kunglig fullmakt, att i dessa afseenden
göra och låta såsom honom bäst syntes, utgör verkligen en af
de intressantaste episoderna i detta för öfrigt temligen
enformiga krigs historia.
Det var i det kungliga högqvarteret Bergen morgonen d.
6 September. På en soffa såg man konungen utsträckt, med
förstördt utseende, rocken uppknäppt och halsduken aftagen.
I rummet voro närvarande, utom Essen och Toll,
kabinettssekreteraren Wetterstedt, hvilken satt vid ett bord och skref.
Toll började nu med att för konungen både grundligen och
klart framställa alla de skäl, hvarföre han ansåg att arméen
omöjligen kunde bibehålla sig på Rügen, samt föreslog en
godvillig uppgörelse med fienden, hvarigenom åtminstone kärnan
af arméen kunde räddas. Sedan Toll på konungens befallning
och under form af rapport skriftligen uppsatt dessa sina
åsigter, tecknade slutligen Gustaf, ehuru först efter mycken tvekan
och ny öfverläggning, på densamma följande mening: "I följd
af hvad utaf herr generalen friherre Toll blifvit rapporteradt,
öfverlemnas nämnde general att vidtaga nödiga mått och steg
till befrämjande af arméens heder och säkerhet.11
Visserligen skulle denna fullmakt ansetts tillfyllestgörande,
samt rimligen ej kunnat klandras, så framt den varit försedd
med författarens underskrift; men detta var ej händelsen. Så
snart Toll, som ur konungens händer återfått densamma,
varseblef detta, framräckte han åter dokumentet, med begäran att
han ville underteckna hvad han skrifvit; men nästan ursinnig
sköt konungen papperet ifrån sig, utan att hvarken svara eller
underteckna det. Detta föga väntade utbrott bragte dock ej
Toll i förlägenhet. Han lemnade papperet till Wetterstedt,
under det han yttrade följande ord: "Skrif, att konungen
be-fullinäktigat mig, men sjuknat, så att han ej förmår
underteckna.11 Under det kabinetts-sekreteraren modigt verkställde
denna befallning, gick Toll af och an på golfvet samt yttrade
för sig sjelf och liksom på trots: "Om man undertecknar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
