Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sebold.
613
hemmet i Norden. Men dalen var icke rymlig nog för alla.
En del drog med höfdingen Wadislaus bort i landet mot Svarta
Berget, som nu kallas Brünig (i Unterwalden), utbredde sig
ända till Weissland, der Aar upprinner, och gåfvo dalen namn
af Ilade, till minne af den trakt i Svealand, hvarifrån
höfdingen och de öfriga uttågat. De byggde sig kojor, rödjade
skogen, svedjade, plöjde, sådde och hade mången hård dag, innan
de förmådde omskapa vildmarken till trefligare bygder. Men
de förtröttades icke, och Gud belönade deras arbete och möda.
Ty landet var fruktbart och godt, det gaf dem säd och födde
talrika hjordar. De gingo i kläder af groft tyg; ost, mjölk och
kött var deras föda; ärligen de närde sig i sitt anletes svett,
stodo hvarandra troget bi och lefde i endrägt och fred;
barnen lärde handarbeten och växte upp till män, stora och starka
som jättar.
Man har från gamla tider äfven i Sverige sig bekant, att
det stridbara schweiziska folket nedstammade från de hopar,
som i fordomtima dragit ut från Svealand, att annorstädes söka
sig lägliga platser till att bebygga och bebo. Ericus Olai,
Sveriges äldsta häfdatecknare, vidrör denna sägen, Gustaf I talar
derom i ett offentligt påbud till Sveriges menige allmoge, och
Gustaf II Adolf, genom sändebud och i bref till de schweiziska
kantonerna, åberopade den gemensamma härstamningen såsom
en uppmaning till ömsesidig välvilja.
Alla skriftligen upptecknade och ännu lefvande sägner
häntyda derpå, att denna inflyttning icke går upp till den
stora folkvandringens tider, utan är vida yngre. Stor, nästan
till historisk visshet öfvergående sannolikhet har den
meningen, att i vikingafärdernas århundraden en nordisk
vikingaflock kommit upp till dessa trakter och der slagit sig ned, då
den fann landet obebygdt och liknande fädernebygden.
Ännu i dag utmärka sig männen i det egentliga Schwyz
framför Schweiziska Edsförbundets alla öfriga invånare genom
sin starka, lågande känsla för urgammal fr^t och häfd samt
derpå grundade rättigheter. De berömma sig äfven i sina
sagor af ursprunglig sjelfständighet och frihet såsom ett folk,
som aldrig varit underkufvadt.
Sebold, ett gods 2 mil från Hanau. Grefve Isenburg, som
derstädes låtit uppbygga ett skönt och rymligt hus, plägade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
