Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorn.
659
åtrade sig polackarne. Deras krigsfolk längtade hem, likaså
österrikarne, hvilka dessutom ledo af den hårda årstiden.
Mellan dem och polackarne rådde dessutom ett misstroende, en
bitterhet, nästan lika häftig, som den emot svenskarne. I
anledning af det käcka försvaret och af Oxenstjernas stolthet,
trodde man ock, att besättningen var både stark och i godt
tillstånd. Slutliga följden blef, att Oxenstjernas fordringar
bi-föllos. Några dagar före Jul utrymde svenskarne fästningen.
Då först visade besättningen sitt verkliga tillstånd, på en gång
nedslående och ärorikt. I åsyn af hela polska hären kommo
nämligen ur staden uttågande 194 fotknektar och 110 ryttare,
medförande 200 man sjuka; detta var hela styrkan. Vid denna
syn började polackarne knota, att Oxenstjerna bedragit dem
med osanna uppgifter om besättningens styrka, och att
vilkoren derföre icke borde hållas; men Johan Kasimir lyckades
tysta de knorrande, och svenskarne kommo lyckligen undan.
Försvaret af Thorn är ett bland de ärorikaste uppträdena i
detta krig, och medförde derjemte ganska stora fördelar; först
det betingade stilleståndet, en behöflig hvilotid för de helt och
hållet utmattade underlägsna svenska trupperna, och för det
andra den omständigheten, att en ringa svensk hop af 2,000
man under ett halft års tid fästat och sysselsatt en stor del af
hela Polens makt, samt en icke obetydlig österrikisk hjelptrupp,
tillsammans slutligen nära 40,000 man, hvilken styrka eljest
kunnat kasta sig öfver svenska Pomern, medan Carl Gustaf
med hufvudhären tågat till Danmark.
Under belägringen af Thorn utmärkte sig i synnerhet
öfverste Drake. Han utförde ej mindre än 206 utfall mot
fienden. Guvernören i Thorn, Barthold Hartvig von Bulow, inlade
en ovansklig ära genom den utomordentliga omsorg, hvarmed
han sörjde för borgarnes säkerhet samt den mensklighet,
hvarmed han behandlade så väl dem, som det kringboende
landt-folket, hvilket hade till följd, att dessa biträdde svenskarne till
ocli med emot sina egna landsmän.
Hofrådet Lars Cantersten, som i Juni månad 1656, tillika
med Johan Mauritz Wrangel, uppgjorde stillestånd med konung
Johan Kasimirs sändemän, blef, jemte flera svenskar, påföljande
året arresterad under påtryckning af polska folkets raseri. Han
dog i Thorn d. 30 Aug. 1658.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
