Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tönningen.
677
det i Stockholm tog dock ej saken så lätt, utan vände sig
genom svenska sändebuden till några vänskapliga makter om
hjelp. Konung Ludvig XV i Frankrike lofvade att besolda
6,000 mecklenburgare, hvilka skulle förena sig med och
understödja Stenbock. Men när man sedermera fick underrättelse
om kalabaliken i Bender och om Stenbocks nästan hjelplösa
belägenhet, drog sig Ludvig tillbaka och lofvade i stället blott
6,000 tunnor säd till hjelp åt den sistnämnde.
Emellertid blefvo bristen och nöden hos svenskarne i
Tönningen mer och mer förfärliga. Bränvin, tobak, kött och fläsk
kunde ej mer åt soldaterna anskaffas; icke ens friskt vatten;
ty på vårsidan uttorkade källorna och manskapet nödgades
hemta sin dryck ur Eiderns af saltsjön utspädda böljor. Många
hästar hade redan förut blifvit af brist på foder ihjälstuckna
och bortkastade, ty folket ville i början icke förtära deras kött.
Mot slutet hölls det till godo; ehuru tillredt ej mer med salt,
utan med salpeterhaltigt krut. Sista dagarne måste både
soldater och officerare i ordets egentligaste bemärkelse lefva vid
vatten och bröd; och när Stenbock visade sig på gatan,
omringades han af krigare, som med tårar bådo om lifsuppehälle.
Stundom hördes ord, så knotande, att de tycktes båda uppror,
och många rymde öfver till fienden. Den 27 April fick
Stenbock underrättelse om kalabaliken. Hans sorg, harm och
förtviflan kunna lätt anas. Allt hopp om räddning var förbi.
Görtz bad Stenbock fortsätta försvaret ännu tre månader,
ehuru han ganska väl visste, att Stenbock knappt hade
lifsmedel qvar för tre dagar. Stenbock blef slutligen öfver detta
beteende så uppbragt, att han förklarade nämnde friherre vara
en samvetslös bedragare; och att, om danska konungen kände
sanna förhållandet, skulle han genast lägga Görtz’ hufvud för
dess fötter.
Sedan svenskarnes alla lifsmedel voro förtärda och allt
hopp om undsättning förbi, nödgades slutligen Stenbock d. 6
Maj 1713 dagtinga, hvarefter han och svenska hären tågade
ur fästningen och lemnade sig fångna åt danskarne. Stenbock
var under dessa öfverläggningar utom sig af harm och
förtviflan, skyllde olyckan på Görtz och på Wellingk, och hotade
stundom att skjuta sig för hufvudet.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
