Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
Viais.
sjuka på tyskarne, trodde sig nämligen af dem begabbas, och
deras anförare. Ruthvin, beskyllde Carl Mornay för att hafva
förhållit dem deras sold. Denna träta blef icke allenast
olycklig för denne sednare, utan ock för skottarne sjelfva, hvilka
icke kunde styra sin ifver. De uppställde sig d. 17 Mars vid
Wesenberg i full slagordning, bemäktigade sig alla iältstycken,
och vände sig emot det tyska rytteriet. Detta å sin sida var
snart färdigt till motstånd, rände i fullt lopp emot det skottska
fotfolket, inbröt i dess leder och nedhögg 1,500 man, så att ej
mera än 80 blefvo öfver, hvilka rymde undan till fienden.
Bland tyskarne stupade icke flera än 30. Det skottska
rytteriet åskådade denna förbittrade strid i stillhet, och låtsade icke
taga någon del i sina landsmäns uppförande. Skottarnes
au-förare, Ruth vin, blef sjelf skjuten genom lifvet, och skickades
sedan, i sällskap med flera andra skottar, i fängsligt förvar
till Stockholm utaf Pontus De la Gardie, hvilken under tiden
efterträdt Claes Tott i befälet.
Till mötesplats för sina trupper hade Carl XII år 1700
utsatt Wesenberg. Sedan förstärkning från Sverige anländt, ville
han genast tåga till Narva. Företaget var vådligt. Ryssarne
sades vara 80,000 man och lågo i ett befàstadt läger; den
svenska styrka, som kunde användas, var blott omkring 8,000.
Dessa genom brist ocli sen årstid något lidande trupper hade
dessutom mellan Wesenberg ocli Narva 7 dagsleder att
tillryggalägga, och detta genom ett af fienden härjadt land, utan
tak öfver hufvudet, utan några förråder, och dertill på
gyttjiga, nästan bottenlösa, vägar, och under November månads
mörker, frost och regn. Slutligen funnos på samma väg ej
mindre än tre pass, Purtis, Pyhäjoggi och Silamäggi, af hvilka
de två sista voro så starka, att de af en ringa hop kunde
försvaras emot mycket öfverlägsna fiender.
Via!». Vid Iiirnoi8, beläget omkring mil från Åbo, hade
en rysk armékår, under general Baggohufvud, intagit en
befästad ställning d. 27 Sept. 1808. Öfverbefälhafvaren, furst
Bagration, skyndade dit och träffade svenskarne ej långt från
Viais, nära en djup skog; hufvudstyrkan i centern, högra
flygeln stödd mot en vik af hafvet, den venstra mot en sjö.
Deras rörelser förrådde afsigten att gå anfallsvis till viiga. Furst
Bagration föresatte sig genast, att genom sitt anfall förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
