Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiborg. 707
Wiborgska viken, för att betäcka den der liggande
skärgårdsflottan. Men här instängdes den af den ryska flottan. Det
blef således oundvikligt för svenska flottan att på ett eller
annat sätt komma ut ur sin farliga belägenhet i Wiborgska viken.
Iiuru denna reträtt säkrast och med minsta förlust skulle
kunna verkställas, blef nu hufvudföremålet för täta
öfverläggningar emellan de högre svenska sjö-officerarne.
Flaggadjutanten, löjtnant Erik af Klint, som under kriget lyckats
förvärfva sig stort förtroende, tilläts att fritt yttra sina åsigter.
Han var af den öfvertygelse, att flottan endast vestra vägen,
der den ingått, kunde undankomma, och derjemte rädda
skärgårdsflottan . samt transportfartygen. Af alla gjorda förslager
vann Klints det största bifallet, och man beredde sig att följa
den af honom föreslagna vägen till flottans reträtt.
Den 20 Juni hade storamiralen en rådplägning med
konungen, hvaraf resultatet blef, att, om vinden gynnade
reträtten, den finge verkställas vestra vägen, men i annat fall skulle
flottan insegla till Björkö sund.
Under en liflig kanoneld från ryska flottan måste den
svenska slå sig fram mellan skären och sunden vid reträtten
ur Wiborgska fjärden. Det är tydligt, att då ett så trångt
farvatten måste passeras under fiendens oafbrutna eld, kunde icke
annat än stora förluster och missöden väntas, men den
tapperhet, som i dessa för alla så vådliga ögonblick ådagalades, ger
åtminstone efterkommande den trösten, att denna obotliga olycka
icke för svenska nationaläran i något afseende var kränkande.
Såsom en episod till reträtten ifrån Wiborg, vilja vi införa
det äfventyr, för hvilket en modig tjenstflicka, Anna Maria
Eng-sten, var utsatt. Hon var född i Femebo socken i
Westman-land och följde vid 28 års ålder sin husbonde, dåvarande
kaptenen och riddaren vid kongl, arméens flottas eskader,
sedermera majoren Paul H. Scharff, under 1790 års krigsexpedition.
Under reträtten ifrån Wiborg och Björkö sund, d. 3 Juli
nämnde år, var hon tillika med 5 båtsmän på en af kronan
uppköpt Roslags-skuta, som utom kaptenens saker hade
ombord 40 tunnor ärter och några får för kronans räkning. De
voro ej väl i sjelfva genombrytningen af kejserliga ryska
flottan, förrän eii fiendtlig stångkula träffade detta fartyg,
krossade båda sidorna af kajutan, gjorde tätt utmed vattenbrynet
en ganska vid öppning på båda sidor och dödade ett får, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
