Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Willmanstrand.
721
hvartill hade fordrats minst 4 veckor, utan skickade, tvärt emot
generalitetets föreställningar, krigsförklaringen genast till de
ryska förposterna vid finska gränsen. Ryssarne hade allt
sedan 1738 beredt sig till motstånd och stodo nu slagfärdiga
med en mäktig här under fältmarskalken Lascys befäl. Hela
svenska styrkan öfversteg ej 8,000 man. Hastigt blef första
afdelningen af svenska krigshären, som under general-major
Carl Henrik Wrangel stod vid Willmanstrand, 3,300 man stark,
angripen af 10,500 ryssar. Morgonen d. 23 Aug. befunno sig
ryska och svenska härarne midt emot hvarandra, färdiga till
strid. Vid pass kl. half 2 e. m. blef ock striden medelst
ömsesidig kanoneld öppnad. Svenskarne försvarade sig med
utmärkt mod, och Södermanlands regemente dref i början
ryssarne tillbaka. Men, då dessa och dalkarlarne bröto linien,
för att förfölja fienden, blef emellertid den venstra svenska
flygeln belt och hållet förstörd, samt general Wrangel sjelf sårad
och fången. Westerbottens regemente hade förlorat alla sina
officerare. Men manskapet hade troget och kämpande hållit
sig tillhopa under anförande af en korporal vid namn Carlberg.
Denne fick då se den sårade Wrangel, hvilken ej långt
derifrån satt på en sten, för att hemta några ögonblicks hvila.
Carlberg skyndade dit och sade: "Herr general! gif oss en
officer, så vilja vi ännu slåss." Den af plågor nästan
vanmäktige Wrangel svarade: "Kan du, min son, uträtta något till vårt
bästa, så har du dertill min tillåtelse; gör hvad du kan!"
Carlberg skyndade genast tillbaka till sina kamrater, tog deras
fana och öfvertog deras ledning. Soldaterna höllo sig
tillsammans i god ordning och sköto åt alla sidor mot de omgifvande
fienderna, likväl derunder dragande sig mer och mer tillbaka.
En rysk befälhafvare ville då skicka 6 bataljoner för att
tillfångataga eller tillintetgöra den lilla skaran. "Nej", svarade
Keith, "det vore skada, om så tappert folk skulle af
öfvermakten hjelplöst nedsablas"; och vesterbottningarne fingo ostörda
lemna platsen och följa dalkarlarne och södermanländningarne
in till staden. Ehuru besegrade på fältet, gjorde dock
svenskarne under öfverste Willebrand ett försök att i skydd af
fästningsverken kasta fienden tillbaka och försvara staden; men
de voro allt för få, och saknade nu mera nödig ordning och
sammanhållning. På tredje dagen ankom detta regemente
lyckligt till Fredrikshamn. Ryssarne lyckades snart framtränga till
Sv. Minnen. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
