Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
Würtzen.
låren, ymnigt försedd äfven med många 20-åriga fat, och
slutligen det rika biblioteket, hvilket skänktes till Upsala
högskola. Ur kapellet togos bilderna af Frälsaren och Jungfru
Maria, gjutna af gediget guld, äfvensom de tolf apostlarne af
silfver. Keller måste dessutom upptäcka erkebiskopens
hemliga skattkammarehvalf, djupt ned under slottets källare
inhugget i sjelfva klippan. Derifrån uppburos de gömda
rikedomarne, man vet ej till huru stort värde. Då från samma hvalf
ett skrin bars öfver borggården, lossnade bottnen, och hela den
tunga laddningen, bestående af blanka dukater, rullade ut
öfver stenarne. Soldaterna kastade sig ned för att upplocka
dem, lemnande för syns skull några åt konungen, men
stoppade de flesta i sina egna fickor. Gustaf Adolf skrattade häråt
och sade: "Låt vara gossar! efter guldet nu en gång har fallit
i edra händer, så må ni också behålla det."
Würtzen i Sachsen. Under 1637 års fälttåg blef denna
stad förstörd af svenskarne, som hämnades grufligt på den
sachsiska kurfursten för hans förräderi att öfvergå till
Österrike. Den lilla staden betalte först en dryg brandskatt, men
blef detta oaktadt grundligen plundrad, invånarne
misshandlade, mördade och staden slutligen uppbränd. En flygskrift,
kallad Würtzens kors ock plågoande, spridde kring hela Europa
underrättelsen om denna illbragd.
Y.
Y*e ii o in. Midsommarsdagen år 1630 landsteg Gustaf II
Adolf med sin här på Ysedom under döfva slag af den just då
öfver nejden tågande åskan. Åtföljd af Nils och Joachim Brahe,
var han sjelf en af de första, som lemnade fartygen. Så snart
han med sin fot vidrört den tyska jorden’, föll ban på knä, och
bad med rörd stämma: "Du Herre Gud, som råder öfver
vindarne och hafvet, likasom öfver jorden och himmelen! Huru
skall jag tillfyllest kunna prisa dig och ditt nådigt förlänade
beskydd under denna vådliga, men nu lyckligt tillryggalagda
färd? Jag tackar dig! Af hjertats innersta grund tackar jag
dig! Du vet, att jag företagit detta tåg, icke till min, utan
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
