Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När som jag var unger, då vild’ jag vara grann,
Lintyg av slissing med finaste ärmar,
Och strumporna färgade med röd konschonell
och skoarna med krusiga kanter. . .
Randiga kjortel med skoning kring fållen
och lysande mössa med band omkring kullen,
ja, solhylkan stärkt jag alltid ville ha
0 . ’
- » . \
Alltid var jag rask uppå åker och äng
som jag ock i-min övriga sysslor månd vara.
• *■
Händer ocb.Cötter gingo uppå mig
lika som Märkans vingar.
OttQr**0ch kvällar satt jag vid sländan
ÖpR ‘såsom silke så fin var där ändan.
Och ungkarlar kommo och sågo däruppå
Spinna och väva det kunde jag bra,
och allt för min kvickhet fick jag bondehustru bliva,
fast jag är född utav ringaste släkt,
därtill en gemene mans piga.
Nu får jag sjunga en visa för alla,
att jag haver drängar och pigor te befalla.
Lycklig är den, som så hittar på *)
Men nu är jag gammal och orkar icke mer,
ty ålderdomens skröplighet har tagit överhanden,
och ingen i världen så frågar efter mig,
evart jag mig viker eller vänder.
Nu passar mig bättre i spisen att sitta
och stundom i fönstret på väderleken titta;
tre korn i min pipa, det roar mig bäst
’) Denna strof är upptecknad i Vårdö på Åland, varest visan
med en helt annan melodi sjöngs av en 80-årig gumma, Serafia
Björklund från Lovö. Här var däremot första strofen utesluten.
— 52 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
