Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkmusiker.
I-lar den enstämmiga folkmusiken också förmått bringa
känslor i stämning och svallning? Ja, detta har
jag väl hundrade gånger själv erfarit, då jag ännu ej
kände till den flerstämmiga konstmusiken. Det, som gav
stämning, var icke blott det melodiösa behaget i »tonerna»
(melodierna), utan lika mycket tempot och figurationerna.
Härtill kom ännu ett ståtligt fortissimospel, som särskilt
krävdes av mästarena vid bröllopen.
Den, som dessa hundrade gånger lät mig drömma
och njuta vid fiolens toner, var urmakaren i Lotlaks by i
Vörå socken, Österbotten. Detta hände dock på senare
tider blott då vänner och bekanta besökte honom och
ob-serverande en fiol på väggen bådo att få höra någon låt.
Bland hans lyssnare och så att säga konstkritiker rådde
också enstämmig beundran, och hans spel ansågs som
idealet för fiolspelmän på landet. Men så hade han också
musikaliska traditioner bland sina förfäder, så långt
någon kände dem. Hans far hade likaledes erkänts såsom
särskilt ledig fiolspelare. Detta kunde dock sonen bättre
bedöma än andra. Ty när det blev fråga om de äldre
fiolspelmännens färdigheter, grep sonen oftast till fiolen
och visade vilka saker fadern spelat och med en smak,
som ingen annan »stoppade» honom uti. Och när han
spelat någon polska, menuett eller vals, som bar särskilt
— 63 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
