Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4 —
teckningsfärd bland det till marknaden anlända
skärgårdsfolket. Härpå uppträdde föreningens dansande medlemmar
i åtskilliga danser och lekar, i vilka de vackra kostymerna
särdeles väl gjorde sig gällande. Det animerade mötet
avslöts med visan «En sjöman älskar havets våg».
Det samkväm, som ägde rum den 17. december, var
sammankallat till universitetets fäktsal. Julferien hade för
de flesta inträtt eller stod för dörren, och flere av
medlemmarna hade väl redan skingrats. Det såg till en början
ut, som skulle mötet bliva fåtaligt besökt. Den skara, som
hade anlänt, försvann nästan i den väldiga med en julgran
prydda salen. Samkvämet begynte med glada och
omväxlande ringdanser, under vilka ringen genom
nyanlän-dande medlemmar alltjämt förstorades. Herr Andersson
berättade därpå om de s. k. Sibbo klensmederna, ett
musikkapell bildat av Gustav Henrik Lindfors från Sjundeå (f 1816)
jämte hans fem söner, samtliga fiol- eller klarinettspelmän.
Lindfors flyttade sedan över till Sibbo, där han varit verksam
såsom pistolsmed och spelman. Spelkunnigheten gick i arv
från far till son inom släkten, som allt ännu höll musikens
fana högt i Nylands bygder. Föredraget illustrerades av
tvenne medlemmar av släkten Lindfors, vilka läto höra sina
allmogelåtar på fiol och klarinett. Därpå tråddes dansen
med liv och lust vid tonerna av Sibbospelmännens mer än
hundraåriga valser, vid vilkas toner generationer fröjdats,
och eldats. Ofrivilligt rann i hågen hos den, som i Brages
hävder tecknar dessa rader, följande ord av Fridolins skald:
«Här hugsvalades far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och glatt.»
Det är Brages uppgift att efter Fridolins exempel låta
dessa toner dallra länge utan att överröstas av kulturens buller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
