Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 17 —
Det ekonomiska uppsvinget kom — så framt det
berodde på befolkningens självverksamhet — i all synnerhet
svenskarna i vårt land till godo. Man berömde dem allmänt
för hyfsning och begreppsodling, idoghet och initiativförmåga:
frukter av folkets eget kynne och dess närhet till havet,
dess kungsväg till bärgning och beröring med andra mer
framskridna nejder. Då bragtes bland denna allmoge till
blomstring en kultur, som egde rötter ända i längst
försvunnen forntid.
Landet var sig väsentligen likt, skogarna voro svårt
medtagna redan då i våra kust- och skärgårdstrakter,
odlingsmarkerna voro väl mindre, men mycket, som nu är åker,
var då naturlig äng. Städerna voro mindre, fabrikerna högst
få, på landet endast enstaka järnbruk och sågkvarnar, drivna
av kustlandets små vattenfall. Den stora massan av
befolkningen bestod av bönder, jord- och skärbönder, nästan alla
hämtande en del av sin näring genom havsbruket, sjöfart
och fiske. Ett antal skärbönder hade ingen jord av värde,
alldeles som nu i utskären, de flesta förenade de nämnda
två näringarna med varandra och med boskapsskötseln,
vilken i allmänhet kom först i tredje rummet.
Låt oss i tanken träda in på en bondgård i gråningen
en vinterdag. Gårdsplanen är kringbyggd, en tät port leder
in till den, försedd med portklapp av järn. Vi gå fram till
manbyggnaden, lågt är taket, täckt med torv eller näver
och korslagd takved. Den lilla förstukvisten ser hemtrevlig
ut, bänkar stå där på sidorna, och pelarna äro målade i
glada färger. Genom förstugan, som går tvärs genom
huset, komma vi till stugudörren, hugga tag i handgreppet av
masur och stiga in. «God kväll härinne!» «Guds fred, sess
neder på våra fatiga bänkar», ljuder det gästfritt tillbaka.
En väldig eld brinner på spiseln. Då ögonen vänja sig vid
ljuset, slå vi oss ned på ena långbänken och betrakta
stugan. Full är den av folk, alla ha arbete för sig, och de
flesta ha satt sig i ring kring spiseln till höger om dörren.
Döttrarna sitta vid spinnrockar, mor själv sysslar med maten,
en liten pojke spolar; karlarna arbeta med träslöjd och ha
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
