Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 28 —
middagen inbjödos, utom de utvalda unga ur föreningen,
endast gamla personer, 60- å 70-åringar. Den som
ingalunda fick saknas var föreningens gamle fiolmusikant,
skräddaren Gustaf Bohm *). Men intet ord fick förråda, att dessa
gamla mot kvällen, då stämningen nått sin höjd, skulle
lockas att dansa förfädrens danser. Nej bevars, då skulle
de skyggt dragit sig inom sitt skal, och hela planen såväl
som kalaset förfelat sitt syfte. Middagen avåts under livligt
samtal, och den charmante värden var icke sen att föra
samtalet till hänsvunna tider. Bordets anrättningar voro
också egnade att leda minnet till de flydda goda tiderna,
och när gummorna äntligen efter måltiden tömt den femte
kaffekoppen och stämningen var i stigande, fördes
konversationen varsamt till dansen.
Vad hette egentligen de gamla danserna, kunde
värdinnorna påminna sig namnen? Ja bevars, den ena
ihåg-kom en, den andra en annan: vackra svägerskan, tremans
engelska, skälaskutten, menuetten, lirpu larpu, ja det blev
ett pratande och skrattande, så att kaffekopparnas klang
överröstades. Hörde många turer till den och den dansen,
kom spelman kanske ihåg några, ville han för ro skull spela
upp en menuett? Ja varför inte, och snart ljödo tonerna
genom salen. Kommo de ärade gästerna ännu ihåg stegen
till den eller den dansen . . . togos de ungefär så här? Nej
då, inte så, utan så. Och snart reste sig de gamla en efter
en, ställde upp en menuett, nöpo ett tag i kjolen, och under
det mest gravitetiska allvar begynte dansen, där den
70-åriga rörde sig graciösast och utan att tröttna. Den ena
dansen avlöste nu den andra, de unga ställde sig naturligtvis
med i ledet, togo ut stegen på samma sätt som de gamla,
det blev en bal full av liv och fröjd. Tusen minnen
vaknade, det var som om hänsovna förfäder sjungit takten,
som om glada hågkomster likt lätta andar svävat genom
rummet. Och vid avskedet försäkrade de gamla, att en så
glad och upplivande kväll hade de på 30 år ej upplevat.
*) Se Brages årsbok för 1906, s. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
