Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 44 -
som ej ha någon brud, måste sitta på denna i tur och
ordning, under det flickorna och de gifta och förlovade männen
dansa i yrande fart omkring den, som sitter på stabben.
Men detta är ju en smädedans mot de oförlovade
ungkarlarna, och desse gå ingalunda självmant att sitta på
stabben, utan de gifta männen måste med våld sätta och
kvarhålla dem där. Mången fås ej att sitta på stabben, utan
spjärnar emot, tills han kommer att stå på huvudet. Det
hela framkallar hejdlösa skrattsalvor.
På eftermiddagen tågade bröllopsgästerna till
brudgummens hemgård. Ordningen var densamma som vid
tåget till kyrkan, men pojkarna redo nu på hästar, pryjdda
med vita lakan och röda täcken ovanpå. I tåget förekom
oftast någon lustigt utstyrd figur, «skråbock», som förhöjde
munterheten. Dessutom avfyrades skott på skott ur pistoler
eller revolvrar, ett bruk, som först av alla borde bortläggas,
men som envist tyckes hålla i sig. På andra dagens kväll
förekom en ringdans, varunder bruden och brudgummen
togo avsked av ungdomen. Bruden var då avklädd sin
skrud. Bruden och brudgummen dansade i ringen. Bruden
höll kronan i ena handen och försökte under dansen sätta
kronan i tur och ordning på flickorna. Därefter dansade
bruden med en flicka och brudgummen med en pojke, tills
alla sålunda fått dansa med dem. Härunder tillviskade
bruden och brudgummen envar sitt avsked, allt under det
de dansande sjöngo:
«Aldrig får den bruden kransen mera,
hon har varit, hon har farit», etc.
Avskedet kostade ofta tårar för bruden. På tisdagen
dansade de gifta brudparet till sig.
Bruken voro således allmänt vackra och hjärtliga och
vore * nog värda att bibehållas.
Det enda, som skadade dem var brännvinet, varigenom
den uppsluppna glädjen blev sanslös, så ock oftast våldsam.
Prästerskapet och sedernas vårdare måste därför tid efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
