Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 54 —
sova på ön. Skytten utnämner redan drevets rotemästare
bland dess åbor, ty de känna bäst till markerna.
I arla morgonstunden samlas skallfolket, flera hyndra
man, varje gård måste sända en eller två allt efter sin
storlek, varje kreatursegare skall också svara för en man. Icke
alla ha vapen, men vargnät släpas till i stor myckenhet.
Lågmälda, snabba befallningar givas, näten ställas
skyndsamt upp tvärs över landet, riskojor resas i hast för att
dölja de karlar, som skola vakta näten. Intet stoj får höras,
då kunde vargen ana försåtet och fly. Drevfolket ordnas
i en lång linje, fördelat i rotar med var sin rotemästare,
skarpa order höras, nu må var man ta sig i akt. I kedja
måste de tåga, de som samlas i flock, straffas, rotemästare
får slå skallhjon, som ej lyder. Gud nåde den, som i dag
ej kan hålla sig nykter, mer än årslön går då till böter, lag
samma för den, som krögar.
Så är då allt färdigt, skallfogden skjuter ett pistolskott
i luften, det är signalen. Hej, skallet går! Det skjuts och
det skriks, harskramlor rassla, bockhorn tjuta, för en gångs
skull är oljud berömlig gärning. Framåt man vid man,
ingen får lämna den andra ur sikte, det är att bryta
kedjan. Gråbenet är i fara, det är ju som om marken sprucke
sönder, ingen annan utväg finns än att löpa undan det
hemska ljudet. Besten anar icke, att där möta stygga nät
av grovt virke och karlar med än svårare klubbor i
händerna. Ännu en liten tid har gråben kvar att leva. Också
stoj och gny blir tröttsamt arbete i längden, kärr och
bergknallar uppehålla drevet, vikar måste kringgås, uddar
genomsökas. Esomoftast skalla orden öster-ö-över från strand
till strand, strax efteråt väster-ö-över, drevet måste ju gå
över öns hela bredd. Skallfogden är outtröttlig, allestädes
är han, det är ej värt att fuska. Solen stiger, svetten lackar
i många pannor, det går an för dem, som få hålla sig i
skogsskuggan, men värre är det att tåga över hagslätter
och åkrar för att se till, att besten icke döljer sig i den
halvvuxna brodden. Väl är, att vattnet runnit ur kärren, eljes
vore de oåtkomliga gömställen för uslingen. Var man tän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
