Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8 —
samspelt orkester uppträdde med särskilda gamla
dansmelodier.
Den senare delen av programmet utfördes av Brages
danslag och sångkör. Solister voro fröken Götha Weckman
och herr Juslén. När fröken Weckman sjöng Dannströms
tröstepolska, råkade mina ögon falla på en av
allmogesångerskorna. Det var ett särskilt nöje att studera hennes
minspel vid drillarna. Ögonen nästan trängde fram av pur
förvåning, under det ansiktet i övrigt uttryckte den mest
oförbehållsamma förtjusning. Att den mänskliga strupen
var ett instrument, ur vilket sådana tonkaskader kunde
framlockas, hade hon tydligen icke haft en aning om.
Kvällens soaré avslutades med allmän dans i
brunnshussalongen.
Andra festdagen begynte med matiné i sommarteatern.
Dagen var strålande vacker, sommarsolen nästan besvärade
med värmen av sin vänlighet. Om uppvisningen säger
Nya Pressens referent:
«K1. 2 e. m. var matiné av Brages sångarelag enligt
ett särdeles värdefullt och intresseväckande program. Ett
tjugutal folkvisor framfördes här på ett sätt, som vad såväl
kör som solister beträffar är värt allt beröm. Åter var
man i tillfälle att beundra körens ypperliga samsång och
det känsliga återgivandet av de spröda tonmålningarna.
Textuttalet, så viktigt särskilt då det gäller folkmusiken,
var klart och distinkt, så att varje vändning i de trohjärtade,
ofta rörande naiva orden kom fullt till sin rätt. Det var
sånger om kungar och tärnor, om kärlek och tro, om
övergivenhet eller om stilla lycka. En hel värld av ursprunglig
poesi och äkta, starka känslor öppnade sig här, och över
alltsammans detta odefinierbara något, denna fina flyktiga
doft från drömmande tysta skogar och hult, från speglande
lugna vatten och ensamma skär, som utgör folkmusikens
särmärke. Vemod var grundtonen; men stundom bröt ett
käckare, glättigare motiv igenom, såsom i den västfinska
låten «Och tvenne skalkar —», vilken uppenbarade en fond
av sund och oförvanskad humor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
