Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 13 —
på lördagen, hade Brage sin första uppvisning med en
konsert i Musikaliska akademins stora sal. Repetitionstiden
hade varit kort men av kören väl tillvaratagits. När klockan
började närma sig halv åtta, iakttogo vi med lätt förklarlig
spänning, huru platserna i salen småningom begynte
besättas. På utgången av denna första kraftspänning berodde
ju hela resultatet av vår färd. Skulle det gå illa eller skulle
vi nödgas giva vår uppvisning för nära tom salong, så
kunde vi knappt räkna på större framgång med
bondbröllopet, vår andra stora nummer. Skansens dag skulle ju vara
det stora ungdomsmötets dag, icke Brages speciella, om
även vi hade att sörja för en stor del av programmet. Men
lyckades vi vid vår konsert rycka med oss en någorlunda
fulltalig salong och kunde vi visa kritikerna, att det var
verklig konst vi ville och kunde framföra, så skulle vi
därmed också lyckas övertyga stockholmarene, att även vårt
teaterprogram icke stod i revyernas tecken, utan bjöd på
verkliga kulturvärden. Snart blev det också klart, att vi
kunde glädja oss, om också icke åt lapp på luckan, dock
åt en välbesatt salong. Sedan kören tågat in och ställt
upp sig på estraden, höll vår dirigent ett kort föredrag om
den svenska folkvisan i Finland, varefter han gav tonen
till den första sången «Och riddaren han gångar sig–––->*.
Både föredraget och sången ledsagades av tacksamma
applåder, men dock tyckte åtminstone undertecknad sig finna,
att en viss avvaktande stelhet ännu kunde förmärkas hos
publiken. Men efter den andra sången «Skön jungfrun
satte sig i buren» var det tydligt, att åhörarskaran icke
blott fängslats, utan även värmts, livats, ryckts med. Och
nu var framgången säker. Det rätta samförståndet mellan
kör och publik var åvägabragt, kören, i sin tur värmd och
medveten om sin uppgift, överglänste sig själv. Jag tvivlar
ej på, att mot det tekniska en eller annan anmärkning kunde
framställas; men vad som var huvudsaken, kören var helt
inne i sin uppgift, den medryckande värmen, själva sångens
själ, den fanns där, och den hemförde segern.
De flesta av visorna voro för åhörame nya. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
