Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 —
uppvisningar av svenskarna och de våra kan här icke komma
i fråga. Må det blott sägas, att vår sångkörs visor och
ballader väckte förtjusning och mottogos med starka
applåder och bravorop. Likaså danslagets danser och våra
bygdemålsberättares historier. Brage kunde vara fullt
tillfreds med det uppseende dess uppvisningar väckte och den
förståelse de mötte. Vi hade lyckats väcka intresse och
insikt om värdet av det vi vilja tillvarataga. Själva Skansen
är ju ett monumentum aere perennius över en
livsverksamhet i denna anda. Men i avslutningstalet framhöll
amanuensen Erik Lundström, huru vi t. ex. i tillgodogörandet av
folkmelodierna hunnit väsentligen längre än hans landsmän.
Och det är ju ett erkännande, som vi kunna vara stolta över.
Vårt land, avsjunget unisont, och ett av Saxon utbringat
leve för de båda fosterlanden avslutade den sällsynt
stämningsfulla festen.
På måndagen gällde det åter att träget repetera för
bondbröllopet. Intresset var väckt, och den ena
tidnings-reportern efter den andra uppsökte oss på
Östermalms-teatern. Och när tiden för representationen nalkades, spreds
snart i klädlogerna bland de uppträdande det glada
budskapet, att det var lapp på luckan. «Varifrån’» — sade
Dagens Nyheter i sin recension dagen därpå — «ha alla
dessa människor kommit nu i sommartorkan, frågade man
sig, när man såg vår näst största teater med sina 1,256
platser — Operan har 8 flera — fylld från golv till tak vid
det österbottniska bondbröllop som den finländska
föreningen Brage uppförde på måndagskvällen. Ryktet om våra
gästers och fränders sång och dans hade tydligen gått vida
omkring. Bifallet var mer än varmt, det var hänfört, och
till den grad, att Östermalmsteatern väl aldrig förr varit så
skakad av applåder.»
Och vår framgång var verkligen fullständig.
Åskådar-kretsen var hänryckt, och kritiken lade ned sin färla och
gav oss allt erkännande. Och så beslöts, att vår resa
skulle uppskjutas till torsdagen. De för denna förlängning
av stockholmsvistelsen nödvändiga telegrammen avsändes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
