Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
Till helgdagsdräkten hörde svart silkesförkläde och en
stor brokig silkesschal; i vardagslag nyttjades brokiga,
randiga förkläden.
Den egendomliga huvudbonad, som bars i helgdagslag,
förtjänar några ord för sig. Först påsattes en stärkt mössa
av knypplad spets (stytje), vilken helt och hållet täckte
öronen och halva pannan. Ovanpå denna spetsmössa fastfästes
en styv bindmössa (luvan) av kulört siden, rikt broderad
och med stor utstående bandrosett (ros) i nacken. De unga
gifta kvinnorna buro svarta bindmössor. Över mössan
knötos korsvis tvenne hopvikna sidendukar. Om
vardagarna nyttjades en «luva» av brokig kretong utan
ros-Håret bars under mössan vitt utslaget. Denna huvudbonad
bortlades på 1850-talet, till stor glädje för de manliga
kyrko-besökame, vilka påstodo, att de ej sluppo in i kyrkan, då
kvinnorna alltid gjorde halt i farstun, där deras toilett skulle
justeras vid ömsesidig hjälp och ideliga frågor sådana som:
«sitär stytje rätt» m. fl.
Till kvinnodräkten hörde i helgdagslag skor med
bandrosetter, de, som riktigt ville slå på stort, buro röda
saf-fiansskor.
Jacob Tegengren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
