Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uimuii nii/umo
— 102 —
niskomas arga fiende, som av folket börjad
en mängd öknamn, såsom Hin håle (den 1
Puken, Fanen och Skam.
Detta sistnämnda namn ingår i Sk an
benämningen på ett vikingatidsgravfält påÖ
i Hammarlands Boda. Om man går ungefäi
från denna by, kommer man till ett skogsbi
sluttningen mot en dalgång,- som sträcker s
ning från Långträsks nona ända. Här ligg«
en tät barrskog 35 ättehögar, av vilka 3 gei
fäst befolkningens i trakten uppmärksamhet
område med de tusenåriga gravarna från h*
Skamkulla.
Huru detta namn har uppkommit, förs
minna oss det nit, hvarmed kristendomens
sökte utrota de hedniska föreställningarna,
även tron, att de avlidne kunde fortsätta
högarna. De kallades “älvor» eller «vätte
var rådligt att hålla sig väl med dessa ätt
som kunde åstadkomma mycket ont, hembui
gåvor. Gravarna blevo sålunda ställen, dä
andevärlden. Det är då klart, att denna hed
motarbetas av de kristna prästerna. I de
ett stadgande i Gutalagen mycket intressant
«Därnäst kommer, att blot är menigheten a
och alla gamla sedvänjor, som följa hedei
må åkalla varken lundar eller högar eller
varken offerställen eller inhägnade gårdar»
ligen tänktes Odin, som ursprungligen var
sedan härskare i dödsrikets förnämsta sa
såsom gravarnas beskyddare, och det var
han också efter sin förnedring fick låna sit1
varande samling gravkullar. Helt säkert a^
folket från att blota på högarna genom lärs
onde själv, där hade sitt hemvist och hern
‘) Gutalagen, balk 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
