Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 104 —
religiöst bruk, som är ett äkta barn av hedendomen, men
som bibehållit sig långt ned i kristen tid. Denna offerkälla
jämte det om hedendomen talande namnet Ny värva bevisar,
att här har den heliga lunden legat.
Icke långt härifrån bodde byns invånare. Det var sed
under denna tid, att gårdarna lågo alldeles intill gravfälten,
och ett stycke norrut från lunden uppe på backen i
Västerskog finnas 30 ättehögar, av vilka 3 höra till de största på
Åland. De äro över 20 meter i genomskärning, d. ä. så
vida, att på en av dem växer en granskog, som skulle förslå
till mastträn och årämnen åt flera drakskepp. Då man funnit
mödan värt att uppkasta så väldiga kullar, måtte de i dem
begravna männen ha haft ett större anseende än andra, ett
anseende, som de kanske erhållit i egenskap av lundens
ägare och vårdare.
Hvad härledningen av namnet Nyvärva beträffar, synes
det, som om det skulle ges endast en tolkning av detta
ord. Det kan avdelas i Ny v- och ärva och bör
sammanställas t. ex. med Ull ärva i Västergötland. Liksom det
sistnämnda betyder guden Ulls arv och egendom, så är
väl Nyvärva = Nuvans arv. Säkerligen tänkte man sig
att Nuvan eller Skogsnuvan här hade sin vistelseort, och
därför invegs lunden åt henne. Möjligt är, att stället först
efter kristendomens införande fick detta namn för att
beteckna, att det var en hednisk avgudalund. För övrigt har
Skogsnuvan varit allmänt bekant ända till våra dagar, och
efter henne har för icke så länge sedan också
Skogsnuve-backa i Småland uppkallats.
Nuvan är endast ett annat namn på Skogsfrun. Hon
tänktes såsom ett kvinnligt naturväsen eller Skogsrået
såsom kvinna. Skogsfrun är en yngre uppenbarelse av de
hedniska naturvättarna och är en mycket vanlig gestalt i
den gamla folktron, som allt fortfarande lever här och där.
Så t. ex. ses hon ännu då och då i Närpes i Österbotten.
Här har man varsnat icke blott en «fru», utan t. o. m. flere
«frunar» på en gång. Framifrån «skullar» hon i de skumma
skogarna såsom en förförisk, fager kvinna, men sedd från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
