Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur den svenska folkdiktsforskningens historia
i Finland.
Av Otto Andersson.
Före år 1800.
Oen svenska medeltidsvisan omnämnes i den tryckta
litteraturen sannolikt första gången utförligt av Olaus Magnus
(1490—1557) i hans berömda skildring över Sverige från
medlet av 1500-talet Där ingår ett kapitel om majfesterna,
vari redogöres för innehållet i de visor, som vid dessa tillfällen
förekommo. Angående de gamla svenska danserna erhållas
även i samma arbete värdefulla underrättelser.
Något senare begynte adliga personer uppteckna
folkvisorna. De svenska visböckerna från 1500- och 1600-talet
innnehålla ett icke ringa antal medeltidsvisor. I Danmark
bedrevos uppteckningarna med större flit, så att Anders Vedel
redan 1591 kunde av trycket utgiva hundra utvalda danska
visor.
Genom en av Gustaf II Adolf utfärdad instruktion
av den 30 maj 1630 ålades riksantikvarien att bland andra
«monumenter» även samla gamla krönikor, historier, dikter,
rune- och kämpavisor. Genom ärkebiskop Petrus Kenesius
brev till ärkestiftets präster av den 27 juli 1631 synes
prästerskapet hava blivit anmodat att vid en sådan insamling gå
tillhanda och lämna underrättelser.
Dessa uppmaningar nådde väl även på ett eller annat
sätt till den öster om Bottniska viken belägna delen av riket.
Här ledde de till om möjligt ännu mindre resultat än i
moderlandet. Först hundra år därefter synas i tryck undersökningar
och meddelanden rörande Finlands svenskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
