Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
gifning och intressen, om dessa fordrade en riktning åt ett
fremmande fält, om de kräfde enkom forskning, men då vi
till en början icke ställa anspråken högre än att önska
upplysningar i hithörande ämnen, så mycket enhvar kan hafva
sig bekant, äro vi öfvertygade att ej anses begära eller vänta
öfver höfvan, så snart ifrån oss vikit tron på långtänkthet i
allt utom de närmast liggande materiella fördelarna samt
på en falsk blygsamhet, som skulle hindra meddelanden för
en eller annan liten brist. Det är sannt, vi hafva förut
en-skildt yttrat dessa våra önskningar och uppmaningar utan
väntad följd för flera, hvilka dock kanske hafva sin ursäkt,
såsom vi själfva i en noga kringskuren tid, måhända ock i
annat. Vi kunde således äfven nu göra oss räkning på det
samma och derför klokast uti att antingen låta saken falla
eller hjelpa oss så godt vi kunna — om vi kunne. Emedan
vi icke ege ett kändt namn att uthänga såsom skylt, bedje
vi, för de möjligen ankommande upplysningarnas snabbare
fortkomst, om desammas insändande till Redaktionen för
Ilmarinen, genom hvars benägna omsorg de komma oss
säkert tillhanda.»
Sommaren efter det uppropet hade utgått företogos
två fotvandringar i dittills obesökta trakter, den ena i närheten
av Vasa, den andra i det nordligaste svenska Österbotten.
Det insamlade materialet, som icke säges ha varit synnerligen
stort, gick dock förlorat vid Vasa brand 1852.
Ehuru det sannolikt tidigare icke ingått i Ranckens planer
att stanna i Österbotten, blev han för framtiden fäst vid skolan
i Vasa. De mål, han trodde sig kunna nå på forskningens
område, voro längre avlägsna, än han kanske i böljan anat.
Intresset för folksången bibehöll han likväl och fortsatte
ivrigt sin samlareverksamhet, samtidigt med att han samlade
material till en avhandling om folksången hos de rotnaniska
och germaniska nationerna. Avdelningen angående de förra
hann han också utarbeta. Fullföljandet av den senare
uppgiften slog han ur hågen, främst på grund av att han vid
ett besök 1856 i Sverige fann, huru starkt litteraturen
tillväxt under de år, han varit förhindrad att slutföra sitt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
