Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152
bära in solsken åt sig i säckar. En resande kom och frågade,
vad de gjorde. Han lovade mot viss betalning skaffa dem
ljus. För detta ändamål högg han ett hål i väggen.
Bem-lingame voro förtjusta och fortsatte med att taga bort den
ena stocken efter den andra. För varje gång blev det ljusare
och ljusare. Slutligen var hela väggen borta, och stugan
föll omkull3).
En vitt spridd berättelse är även den följande.
Bem-lingame höllo en gång på att skära råg. En böjde strået,
en lade trä under, en högg av strået med yxa, en samlade
ihop stråna, en band dem, en bar tillsamman kärvarna, och
en reste skylarna. En person ville lära dem bättre och skar
utan deras vetande hela fältet med en skära. Efteråt lade
han skäran på en av skylama. Bemlingame voro rädda
för skäran, som utfört ett sådant arbete,! och beslöto att
dränka den. De drogo skäran efter sig till stranden, ehuru
den spjärnade emot vid stubbar och stenar. De trodde, det
var den onde och att den «int vild fölga me». Vid skaftet
bundo de en sten, men då de skulle kasta skäran i sjön,
högg den fast om båtkanten och drog dem alla i vattnet.
Bemlingame voro glada och modiga över att ha fått den
onde dränkt. De kommo alla därifrån4).
En gång voro Bemlingame i skogen efter ved. En av
dem gjorde på något sätt av med sin yxa, och efter honom
förforo de andra på samma sätt. De ville fälla en grenig
tall, och då blev fråga, huru de skulle få omkull trädet utan
yxor. Ka vallhusbonden lade sitt huvud mellan tvenne grenar,
och de andra skulle draga honom vid fötterna. Så skulle
trädet fås omkull, och ju mera han ropade, dess mera skulle
de draga. Så gjorde de, och så drogo de huvudet av
Kavall-husbonden. De kommo hem med mannen, och Kavallmor
sade till honom, att han skulle komma in och äta. Då han
ej rörde sig, ropade hon: «Jävuln åt dig, skall du ej komma
in och äta böynvälling?» Slutligen föll det lösa huvudet av,
då blev Kavallmor rädd men sade: «Gör ingenting, i morgon
fara vi till staden». Vid stadsporten skulle de betala tull
för var person. Kavallhusbondens huvud hade frusit fast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
