- Project Runeberg -  Brage. Årsskrift utgiven av Föreningen Brage / Årgång 4 (1909) /
189

(1907)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 189 —

13. Ännu så kan jag finna den, som
jag vill ha,

men aldrig jag finner hennes
like.

K.

(Från Esse, öb. Uppt av John
Finnäs. Sv. Lskpts samlingar. Hskr.)

1. Sent om en afton jag lade mig

till sångs

och visste ej utav någon kvida,
— hej farefar farallallej —
och visste ej utav någon kvida.

2. Så kom där ett brev från kårestan,
att jag skulle till henne bortrida.

3. Så gick jag mig ut och i stallet

dflrin

och sparkade med foten uppå
länden.

4. Så red jag mig ett stycke längre

fram,

och hörde hur de klockorna de
ringde.

5. Så frågte jag dem: „1 ynglinga-

mån,

för vem ringen I dessa klockor?"

L.

(Från Korsnäs. Uppt efter Maja
Vitaniemi. Sv. Lskpts samlingar. Hskr.) 1

1. Jag lade mig neder så sent på
min sång

och visste av ingen kvida,

— hej, sade jag, hej hopp
farallala —

och visste av ingen kvida.

i 14. Varken i detta konungaland
1 ej heller i sju andra riken.

, 15. Hon hade ju hår, som strålade

av guld,

och de voro lagda uti lockar.

6. „Vi ringa ju dem för en unger

mamsell,

som nyligen lagt ögonen
tillsammans."

7. Så red jag mig ett stycke längre

fram,

och såg där de männema gräva.

8. „Vi gräva ju för en unger

mamsell,

, som nu skall i jorden

bortgömmas."

! 9. Så red jag mig ett stycke längre
! fram,

och hörde, hur de fåglarna kvittra.
10. Den ene kvittra så, den andra
kvittra nå,

den tredje kvittra, kärestan är
döder,

— hej farefar farallallallej —
den tredje kvittra, kärestan är
döder.

1 2. Då gingo jag uti stallet in,
och klappade blacken uppå
länden.

! 3. Då satte jag på en förgyllande
I sal

j med betsel och silverbeslagen.

4. Då redo jag mig sju milen över
skog,

när andra man må såteligen
sova.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brage/1909/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free