Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 —
När gästerna komma in, få de en sup jämte ost och bröd.
Helst ville folk vigas i kyrkan, men gästerna samlades i alla
fall på bröllopsgården och reste så till kyrkan, där vigseln
försiggick på ett ganska enkelt sätt, marskalkarna hade ej ljus i händerna,
och brudgummen ledde sin brud upp till altaret i den ordning i
förhållande till andra brudpar som lysningarna blivit upplästa.
Men då det var vigsel hemma, vilket ej förekom alltför ofta,
gick det ståtligt till. Det måste vara minst två par tärnor och
marskalkar, vilka alla bära brinnande ljus i händerna. Det ena
paret går framför bruden, som ledes in i salen av sin far eller,
om han är död, av talmannen. Det andra paret följer efter henne.
Hon skall ha en silverslant i vardera skon och silverpengar i fickan,
ty då skall hon bli lycklig, och intet otyg skall bita på henne.
Då hon träder genom dörren, skall hon sätta den ena foten i kors
över den andra tre gånger och samtidigt kasta blicken upp i taket,
sålunda välsignande sig. Då hon gått över halva golvet, stannar
hon och kysser sin ledsagare på handen. Brudgummen tar då
emot sin brud, kyssande henne på handen.
Så gå de fram till brudstolen, tryckande sig så tätt till
varandra, att ingen dager synes mellan dem. Den, som stiger åt
sidan av misstag, skall dö först. Tärnorna och marskalkarna
ställa sig bakom brudparet. Tätt bakom bruden står en gumma
och bakom brudgummen en gubbe, så tätt, att ingen skugga fick
falla mellan paret och dem. Dessa skola tyst läsa samma ord
som prästen.
Vigseln börjar med en psalmvers, om man så vill. Då paret
skall knäfalla, bör bruden passa på att försöka få sitt ena knä på
brudgummens rockskört, då skall hon få makten över honom. Men
han är försiktig och samlar ihop sina kläder.
Efter vigseln gratuleras brudparet först av talmannen, så av
brudens far o. s. v. Kort därefter följer bröllopsmåltiden. Det
bjudes på flera rätter, fisk, stek av får, kalv eller kviga,
klimp-soppa och ugnsgröt. Om man ej har råd att bestå risgrynsgröt
åt alla, måste åtminstone prästen ha det, medan de övriga få nöja
sig med korngrynsgröt. Kring stenfaten, i vilka maten bärs fram,
har man lindat „salvetter“, och i gröten har man gjort sju ögon
av socker och kanel. Då alla gäster ätit, bestås god mat åt envar,
som kommer till bröllopsgården, och ändå blir det över, fast somliga
ha för sed att gå från by till by på bröllop. Om bruden vill vara
försiktig, så bör hon äta av alla rätter vid bröllopsmåltiden, även
om hon ej har lust därför, ty då skall hon framdeles under sitt
havandeskap icke känna sådan längtan efter mat, som hos kvinnor
kan bli så svår, att man måste gå till andra byar att hämta det,
de ha lust efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
