Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 —
honom kommer mannen med värjan, och så uppstår följande samtal
dem emellan:
Mannen med värjan: „Vad är du för en man, som är så
sotiger och svart? Jag tror du är en turk eller hedning.“
Den puckelryggige: „Jag är ingen turk eller hedning, ehuru
svart, jag är herre och konung över hela Moria land“.
Värjmännen: „Förr har jag slagits med turkar och tatarer,
men nu skall jag slåss med dej och de tre vise män och frågar
då: Var har du de tre vise män?“
Puckeln: „De tre vise männen ha tagit en annan väg hem
till sitt land igen“.
Värjmännen: „Nu sadlar jag min häst, gångaren grå, reser
så hem och slår femtusen piltebarn på ett hugg och dej med“.
Drar så värjan och slår den andre på puckeln, så att han under
utropet „och mej med“ störtar till golvet, där han då ligger några
minuter, stånkar och kvider, varefter han försöker resa sig upp,
men faller under de närvarandes skratt och jubel tillbaka på golvet.
När han kommit på fötterna igen, stöder han sig på sin påk och
upprepar klagande: „Jag är den gamle Judakonungen, som med
mina tre söner varit i den babyloniska fångenskapen i 70 år, under
mycken möda och värk har (pekar på puckeln) denna puckel vuxit
på min rygg“. Och han fortsätter: „Nu så skulle jag begära en
liten hjälp till vår lilla fattiga stjärna, ljus och pengar ta vi gäma,
men en sötsurbulle alltför gäma“. Därpå smyger han sig bakom
de andra stjärnapojkama och så uppstämmes:
Haven tack, haven tack för allan eder skänk, eder skänk skall
varda oss Gudi betänkt. Lyckönskom till slut vårt herrskap till
sist en fröjdefull jul och sägom: haven tack, goder natt! —
Föreställningen var nu slut, och pojkarna med sin stjärna
tågade till en annan gård, åtföljda av bygdens gossar och flickor,
för att därstädes förnya samma komedi.
Tolvman.
Om nyårssjungning i Vårdö.
Förr i världen var det allmän sed, att någon gubbe eller
några ungdomar gingo omkring i gårdarna och sjöngo på
nyårsmorgonen. De begåvo sig i väg ganska tidigt, ja, ibland hände det, att
man kom till första stället strax efter det klockan slagit tolv. Först
då man kom till en gård, sjöng man en psalmvers utanför fönstren
för att få folket innanför att vakna. Då människorna vaknade och
hörde sången, stego de upp och öppnade dörrarna. Sångaren eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
