Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Gravvalvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— General, den förste soldat vi träffa på kan ju lysa oss.
— Nej, sade Monk för att utforska, om det tilläventyrs vore
något hemligt förstånd mellan greve de la Fère och fiskarna,
nej, jag ville hellre ta en av de franska sjömännen, som i
afton kommo hit för att sälja mig sin fisk. De segla i
morgon och bevara därför bättre hemligheten, då däremot, om i
skotska arméen det ryktet sprede sig, att man finner skatter
i Newcastles kloster, mina högländare skulle tro, att det
funnes en million under varje stenhäll, och då skulle riva ned
hela byggnaden.
— Gör som ni behagar, general, svarade Atos i så naturlig
ton, att det påtagligen var honom likgiltigt, om han toge en
soldat eller en fiskare, och att han ej det minsta föredrog
den ene eller den andre.
Monk närmade sig den väg, vid vilken den försvunnit, som
generalen trott vara Digby, och mötte nu en patrull, som, i
det den gjorde sin rund kring tälten, marscherade åt
högkvarteret; generalen tillika med sin följeslagare ropades an,
gav lösen och gick vidare. En av bullret väckt soldat reste
sig i sin plaid för att se efter, vad som föregick.
— Fråga honom ni, var fiskarna finnas, sade Monk till
Atos; om jag gjorde honom den frågan, skulle han känna
igen mig.
Atos närmade sig och frågade soldaten, vilken visade på
tältet; Monk och Atos gingo strax ditåt.
Det föreföll generalen, som om, i det ögonblick han
närmade sig, en skugga, lik den han redan sett, smög sig in i
detta tält, men då han kom ännu närmare, såg han, att han
misstagit sig, ty alla sovo, och man såg endast ben och
armar inflätade med varandra.
Av fruktan, att man kunde misstänka honom vara i
hemligt förstånd med någon av sina landsmän, stannade Atos
kvar utanför tältet.
— Hallå! sade Monk på franska; vakna då!
Två eller tre av de sovande reste sig upp.
— Jag behöver en karl, som lyser mig, fortfor Monk.
Alla gjorde nu en rörelse, några reste på sig, andra stego
helt och hållet upp. Skepparen var den förste, som steg upp.
— Eders härlighet kan räkna på oss, sade han med en röst,
varvid Atos spratt till. Vart bär det av?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
