Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Följande dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
125
17. FÖLJANDE DAG.
Klockan var sju på morgonen; solens första strålar belyste
dammarna, då Atos, i det han vaknade och öppnade sitt
sängkammarfönster, som låg åt flodstranden, på omkring
fjorton stegs avstånd varseblev sergeanten och de karlar, som
aftonen förut beledsagat honom, och vilka, sedan de hos Atos
avlämnat kaggarna, på högra vägen återvänt till lägret.
Varför hade dessa karlar, sedan de gått tillbaka till lägret,
nu åter kommit hit? Denna fråga uppstod plötsligen hos Atos.
Med stolt min syntes sergeanten avbida det ögonblick, då
adelsmannen skulle bliva synlig, för att få tala med honom.
Atos, helt förvånad över att här återfinna dem, han aftonen
förut sett avlägsna sig, kunde ej avhålla sig från att däröver
uttrycka sin förundran.
- Det är icke det minsta besynnerligt, min herre, sade
sergeanten, ty generalen befallde mig i går afton att vaka över
eder säkerhet, och jag måste åtlyda denna befallning.
- Är generalen i lägret? frågade Atos.
- Utan tvivel, min herre, emedan han begav sig dit, då ni
i går lämnade honom.
- Nå väl, vänten mig; jag skall besöka honom för att
intyga, huru troget I fullgjort edert värv, och för att återtaga
min värja, vilken jag i går glömde på hans bord.
- Det passar förträffligt, återtog sergeanten, ty vi skulle
just bedja eder därom.
Atos trodde sig i sergeantens ansikte märka en viss tvetydig
min, men äventyret i källarvalvet hade lätt kunnat reta denne
mans nyfikenhet, och i sådant fall var det icke underligt, att
hans ansikte till någon del röjde de känslor, vilka sysselsatte
hans sinne.
Atos tillslöt därför sorgfälligt dörrarna och anförtrodde
nycklarna åt Grimaud, som fattat posto i själva svalen till
källaren, i vilken kaggarna voro nedsatta. Sergeanten följde
greve de la Fére fram till lägret. Där väntade en ny vakt och
avlöste de fyra man, som dit ledsagat Atos.
Denna nya vakt hade till befälhavare adjutanten Digby,
vilken under vägen på Atos riktade så föga uppmuntrande
blickar, att fransmannen frågade sig själv, vad som kunde för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
