Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Att vad han väl vet, är insatt hos Planchet med
undantag av en femtedel och att ...
— Men, min bäste herr d’Artagnan, tag eder då till vara;
om ni flyr, skall man säga två saker.
— Vilka då, min vän?
— Först och främst, att ni varit rädd.
— Åh, vem skall väl säga det?
— Konungen i främsta rummet.
— Nå väl, men han säger då sant. Jag är rädd.
— För det andra skall man säga, att ni känt eder skyldig.
— Skyldig! Till vad då?
— Till de brott, för vilka man kan beskylla eder.
— Även det är sant. Du råder mig således att låta inspärra
mig på Bastiljen?
— Greve de la Fère skulle råda eder därtill, han som jag.
— För tusan, det vet jag nog, sade d’Artagnan, tankfull;
du har rätt, jag slipper ej undan. Men om man verkligen
sätter mig på Bastiljen?
— Så skola vi taga eder därifrån, sade Raoul med lugn och
obekymrad min.
— För tusan! utropade d’Artagnan, i det han fattade hans
hand, du sade detta med sådan käckhet, Raoul; det var, som
om själva Atos talat. Nå väl, jag går. Glöm icke mitt sista
ord.
— Med undantag av en femtedel, sade Raoul.
— Ja. Du är en hygglig gosse, och jag vill, att du tillägger
en sak till denna sista.
— Vad då?
— Att om I icke lyckas rädda mig ur Bastiljen, om jag där
skulle dö — ja, sådant har man sett förr — och om jag
kommer att bli en obehaglig fånge, jag, som likväl varit en
dräglig människa, ger jag i sådant fall dig tre femtedelar och den
fjärde åt din far.
— Chevalier!
— För tusan! Om I därför viljen låta läsa mässor för mig,
så står det eder fritt.
När d’Artagnan sagt detta, nedtog han från väggen sitt
gehäng, omgjordade sig med sin värja, tog en hatt, vars plym
ännu var helt ny, och räckte sin hand åt Raoul, som störtade
i hans famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
