Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om denna framtid, svarade ni mig: Mitt avsked ... nu
genast!
D’Artagnan bet sig i mustascherna. Det är sant,
mumlade han.
— Ni smickrade mig ej, då jag var i betryck, tillade
Ludvig XIV.
— Men, sade d’Artagnan, i det han med ädelt skick
upplyfte huvudet, om jag icke smickrade eders majestät, då ni
var fattig, så förrådde jag eder icke heller; jag utgöt mitt
blod för ingenting, jag vakade som en hund vid dörren, väl
vetande, att man varken skulle kasta åt mig en bit bröd
eller ett ben. Jag, som även var fattig, begärde ingenting
mer än det avsked, varom eders majestät talar.
— Jag vet, att ni är en rättskaffens man, men jag var ung,
ni borde skonat mig ... Vad kunde ni väl förebrå konungen?
Att han lämnade Karl II utan bistånd?
I det konungen yttrade dessa ord, riktade han en
forskande blick på musketören.
— Eder dom, fortfor Ludvig XIV, fälldes över konungen
och över människan. Men, herr d’Artagnan, denna svaghet,
ty ni ansåg ju detta för en svaghet?
D’Artagnan svarade ej.
— Ni gjorde mig samma förebråelse i avseende på den
avlidne kardinalen; men upphöjde, understödde icke
kardinalen mig, ehuru han, det vet jag väl, upphöjde och
understödde sig själv? I alla fall förblev hans förtjänst densamma;
om jag varit otacksam, självisk, skulle ni då mer älskat och
bättre tjänat mig?
— Sire ...
— Låt oss icke mera tala därom, min herre; det skulle
hos eder väcka alltför mycken ånger och hos mig alltför
mycken smärta.
D’Artagnan var icke övertygad. Då den unge konungen
mot honom tog en överlägsen ton, befordrade han icke sina
avsikter.
— Ni har sedan betänkt? återtog Ludvig XIV.
— Vad då, sire? frågade d’Artagnan hövligt.
— Allt vad jag sagt eder, min herre.
— Ja, sire, naturligtvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
