Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Diamantringen - 34. Avfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Var god och tag emot den. Jag har i dag en sorgedag;
längre fram får ni kanske närmare upplysning därom; i dag
har jag mist en vän; nå väl, jag söker nu få en annan i stället.
— Men, herr Fouquet ...
— Farväl, herr d’Artagnan, farväl! utropade Fouquet med
fullt hjärta; eller rättare, vi träffas åter!
Ministern gick ut ur kabinettet, sedan han lämnat kvar i
musketörens hand både ringen och de tjugo tusen livres.
— Hm, hm, sade d’Artagnan efter ett ögonblicks allvarlig
begrundan, skulle jag verkligen begripa? För tusan, begriper
jag saken rätt, så är han en bra hederlig man!
34. AVFÄRDEN.
Säkert hade d’Artagnan, denne man med hjärta av brons
och muskler av stål, mer än femtio gånger sedan
berättelsens början lämnat sitt hem och sina vänner för att söka
lyckan. Den ena, nämligen döden, hade liksom av förskräckelse
oupphörligt ryggat tillbaka för honom; lyckan däremot hade
egentligen först för en månad sedan trätt i förbund med
honom.
Ehuru icke någon stor filosof som Epikuros eller Sokrates
hade han dock ett utmärkt förstånd samt världskännedom och
var en djupsinnig tänkare. Man är icke en så tapper,
oförvägen och förslagen man, som d’Artagnan var, om man icke på
samma gång även är något litet grubblare.
Han hade här och där hopplockat några strofer ur herr
de la Rochefoucauld, vilka gärna kunde förtjänat att av
herrarna i Portroyal översättas på latin, och han hade i Atos’ och
Aramis’ sällskap tillfälligtvis inhämtat åtskilliga stycken ur
Seneca och Cicero, vilka de för honom tolkat och tillämpat
på livets vanliga förhållanden.
Det förakt för rikedom, vår gaskognare under sina
trettiofem första levnadsår hyllat som en trosartikel, hade han också
länge betraktat som första artikeln i tapperhetens lagbok.
Art. 1 lydde för honom så här: /../...;
Man är tapper, emedan man ingenting äger;
man äger ingenting, emedan man föraktar rikedom.
Med dessa grundsatser, vilka, som yi redan anmärkt utgjort
hans rättesnöre under de trettiofem första åren av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
