Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. Vicomte de Bragelonnes återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertygad, att jag blott skall säga dig tröstande saker i jämförelse
med den förtvivlan, varav jag nu ser dig plågad.
— Tala, tala!
— Nå väl, återtog greve de Guiche, lika gärna kan jag
säga dig, vad du i alla fall skulle få höra av den du först
träffade.
— Den jag först träffade! Man talar således därom?
utropade Raoul.
— Innan du säger: "Man talar därom, min vän", så tag då
först reda på, varom man talar. Jag bedyrar, det är ej fråga
om annat, än som i själva verket är ganska oskyldigt;
kanhända en promenad ...
— Aha, en promenad med konungen?
— Ja visst, med konungen, och jag tycker, att konungen
redan nog ofta promenerat med damer, utan att för den
skull ...
— Men jag upprepar ännu en gång: du hade icke skrivit
till mig, om denna promenad varit helt naturlig.
— Jag vet, att under en viss regnskur hade det väl varit
bättre, om konungen skaffat sig skydd någonstädes hellre än
att stå med blottat huvud framför la Vallière, men ...
— Men ...?
— Konungen är så artig.
— Åh, de Guiche, de Guiche! Du tar livet av mig!
— Nå, men så låt oss då icke mera tala därom.
— Tvärt om, fortfar! På den där promenaden följde även
andra promenader?
— Åh nej ... eller rättare ja. Än sedan? Jag vet
ingenting, jag.
Raoul steg upp. De Guiche försökte, oaktat sin svaghet, att
följa exemplet.
— Vet du, nu säger jag icke ett ord mera, sade han; jag
har sagt för mycket eller för litet. Andra må säga mera,
om de ha lust eller om de kunna; det var min plikt att varna
dig, och det har jag gjort. Vaka nu själv över dina
angelägenheter.
— Jag skulle fråga andra, jag! Ack, du är icke min vän,
då du kan tala så, sade den unge mannen, tröstlös. Den förste
jag frågar är antingen en elak eller en enfaldig människa;
elak skall han ljuga för att plåga mig; enfaldig skall han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
