Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 59. Konung och adel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människa i världen, och jag har nitiskt tjänat konungen. Ni
måste höra mig, sire! Jag kommer att fordra upprättelse
för det ni genom en osanning kränkt eller genom en svaghet
förrått en eder tjänares heder. Jag vet väl, att dessa ord
kunna uppreta eders majestät, men dylika handlingar
förkrossa oss undersåtar. Jag vet, att ni nu överlägger om,
vad straff ni skall pålägga min frimodighet, men jag vet
också, vad straff jag skall bedja Gud pålägga eder, när jag
omtalar för honom eder mened och min sons olycka.
Konungen gick med stora steg fram och tillbaka, med
handen instucken innanför rocken, högburet huvud och
flammande blick.
— Herr greve! utropade han plötsligt, om jag för eder vore
konungen, då hade ni redan blivit straffad; men nu är jag
blott en man och jag har rättighet att älska dem, som här
på jorden älska mig, vilket är en så sällsynt lycka.
— Denna rättighet har ni icke mera som man än som
konung, sire; om ni på ett rättskaffens sätt velat njuta denna
lycka, borde ni ha förberett herr de Bragelonne på saken i
stället för att landsförvisa honom.
— Jag tror sannerligen, att jag inlåter mig i tvist med
eder! avbröt Ludvig XIV med det majestät, han ensam visste
att i så hög grad inlägga i sin blick och sin röst.
— Jag hoppades, att eders majestät skulle behaga ge mig
ett svar, återtog greven.
— Mitt svar skall ni snart få höra, herr greve.
— Ni känner mina tankar, fortfor greve de la Fère.
— Ni glömde, att ni talade till konungen, herr greve! Det
var ett brott!
— Ni glömde att ni förstört två mäns hela levnad! Det
var en dödssynd, sire!
— Gå nu, herr greve!
— Icke förr, än jag sagt eder: Ludvig XIII:s son, ni börjar
illa eder regering, ty ni börjar den med svek och oredlighet.
Min familj och jag äro lösta från all den tillgivenhet, all den
vördnad, jag lät min son svärja eder i Saint-Denis’ gravvalv,
i närvaro av edra ädla fäders skuggor. Ni har blivit vår
fiende, sire, och hädanefter är Gud vår ende härskare. Kom
väl i håg det!
— Ni hotar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
