Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 64. Åter fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eder i trettio-livres’-klassen, liksom generalerna — vad säger
jag! — i femtio-livres’-klassen, som prinsarna, och ni skulle
alla aftnar ha superat, som ni superat denna afton.
— Tillåt mig att föredra min medelmåtta, sade Atos.
Därefter fortfor han, vänd till d’Artagnan:
— Låt oss fara, min vän.
— Ja, låt oss fara, sade d’Artagnan.
— Får jag verkligen den glädjen att ha dig till reskamrat,
min vän?
— Icke längre än till tullen, svarade d’Artagnan;
sedermera skall jag säga dig, vad jag sade till konungen: jag är
i tjänstgöring.
— Och du, bäste Aramis, sade Atos småleende, gör du mig
sällskap? La Fère ligger på vägen till Vannes.
— Jag, min vän, svarade prelaten, har i afton ett möte i
Paris, och jag kan ej avlägsna mig utan att sätta viktiga
intressen på spel.
— I sådant fall, min bäste, återtog Atos, tillåt mig att
omfamna dig och fara min väg. Min bäste herr de
Baisemeaux, stor tack för eder goda vilja och i synnerhet för det
ni låtit mig få smaka på Bastiljens vanliga kost.
Sedan Atos omfamnat Aramis och tryckt herr de
Baisemeaux’ hand, sedan han mottagit bådas välönskningar för
hans resa, avlägsnade han sig tillika med d’Artagnan.
Sedan upplösningen av uppträdet i Palais-royal nu
försiggått på Bastiljen, vilja vi även berätta, vad som tilldrog sig
hemma hos Atos och Bragelonne.
Så snart Atos begett sig av, började Grimaud göra sina
betraktelser. Han erinrade sig nu det besynnerliga sätt,
varpå Atos sagt honom farväl, och den för varje annan än
honom omärkliga förvirringen hos denne husbonde med så
klara tankar och så bestämd vilja. Han visste, att Atos ej
medtagit annat, än vad han hade på sig, och ändå trodde
han sig ha märkt, att greven ej avlägsnade sig för blott en
timme, icke ens för blott en dag. Det sätt, varpå Atos
uttalat ordet farväl, då han tog avsked av Grimaud,
tillkännagav en tillämnad längre bortovaro.
Allt detta erinrade sig Grimaud med de känslor av en
innerlig tillgivenhet för Atos och med den avsky för
saknaden och ensamheten, som alltid sysselsätta inbillningen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
