Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 64. Åter fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unge vän vistats i London. Jag är en stackars
musketörkapten, vars öron hela dagen fylles av prat från kasernen
och sängkamrarna. Om jag sagt Raoul, vad jag tror mig
veta, hade den arme gossen tagit döden därav, men jag, som
är i konungens tjänst, kan icke förråda hans enskilda
angelägenheter. Om ditt hjärta manar dig därtill, så tag dina
mått och steg. Saken rör dig närmare än mig och nästan
lika mycket som Raoul."
Grimaud ryckte nära en hand full av hår av sitt huvud.
Han skulle ryckt av ännu mera, om hans hårväxt varit
starkare.
— Se där har jag ordet till gåtan! sade han. Den unga
flickan har haft upptåg för sig. Vad man säger om henne
och om konungen, är sant. Vår unge herre är bedragen.
Han bör också få veta det. Herr greven har begett sig till
konungen och föreställt honom, vad han gjort. Och sedan
har konungen skickat herr d’Artagnan åstad att uppgöra
affären. Ack, min Gud! fortfor Grimaud, greven kom hem
utan värja.
Denna upptäckt frampressade svettdroppar på den redlige
mannens panna. Han uppehöll sig icke längre med gissningar;
han satte hatten på sig och skyndade till Raouls boning.
Raoul hade emellertid dämpat sin smärta, om icke sin
kärlek, och nödsakad att se framåt på den farliga väg, på
vilken dårskapen och uppstudsigheten indrogo honom, såg
han i främsta rummet sin far kämpa mot konungen, emedan
Atos själv först framkallat denna kamp.
I detta ögonblick av sympatetisk förståndsklarhet erinrade
sig den olycklige unge mannen Atos’ hemlighetsfulla vinkar
samt d’Artagnans oväntade besök, och följden av hela denna
strid mellan en furste och en undersåte framträdde nu för
hans förskräckta blickar.
D’Artagnan stadd i tjänstgöring, det vill säga fastnaglad
på sin post, hade säkert ej infunnit sig hos Atos för blotta
nöjet att träffa honom. Han hade kommit för att meddela
honom något. Detta något måste under så smärtsamma
förhållanden varit antingen en olycka eller en fara. Raoul
ryste över, att han blivit egoist, att han glömt sin far för
sin kärlek, att han med ett ord överlämnat sig åt grubbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
