Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom jag gjort med de andra, velat behålla det för att kunna
begagna det som ett vapen. Hon är så misstänksam, och
herr Mazarin är så... Den fördömde italienaren vore i stånd
att på första misstanke förgifta oss.
Aramis smålog med en omärklig rörelse på huvudet.
— Ni vet, Perronnette, att de båda två äro så skuggrädda i
avseende på Philippe.
— Philippe är det namn man givit mig, avbröt fången.
— Nå väl, då få vi icke tveka längre, sade Perronnette, vi
måste låta någon stiga ned i brunnen.
— Ja, på det att den, som tar upp papperet, skall kunna
läsa det, när han stiger upp därur.
— Låt oss utse någon i byn, som ej kan läsa; på det sättet
kan ni vara lugn.
— Må så vara då! Men den, som stiger ned i brunnen, skall
väl ändå kunna gissa, huru viktigt detta papper är, för
vilket man äventyrar en människas liv? Emellertid har ni väckt
en idé hos mig, Perronnette; ja, någon skall stiga ned i
brunnen, och denne någon blir jag själv.
Men vid detta förslag gav Perronnette till ett utrop och
utbrast i tårar; hon grät och bad så enträget den gamle
adelsmannen, att han slutligen lovade henne att anskaffa en stege,
nog lång, att man på den kunde stiga ned i brunnen, medan
hon skulle gå till bondgården att där söka reda på någon
rask yngling, som man kunde inbilla, att någon dyrbar klenod
fallit i brunnen, och att den varit insvept i papper; och då
papper, som min guvernör anmärkte, lätt uppvecklar sig i vattnet,
skulle det icke förvåna någon, att man endast återfunne det
uppvecklade papperet.
— Skriften har kanske redan hunnit utplånas, anmärkte
Perronnette.
— Lika gott, endast vi få brevet tillbaka! När jag lämnar
drottningen brevet, ser hon ju, att vi ej förrått henne, och
följaktligen, då vi ej på något sätt väcka herr Mazarins
misstroende, behöva vi ej heller frukta honom.
— Sedan detta beslut fattats, skildes de åt. Jag sköt igen
fönsterluckan, och då jag såg, att min guvernör ämnade åter
gå in, kastade jag mig på mina kuddar, i det jag kände en
susning för öronen, som var följden av allt, vad jag hört.
Min guvernör höll några sekunder dörren på glänt, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
