Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 92. Striden i grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, där fyra kungliga musketörer höllo stånd mot en hel
armé.
— Nå väl, dessa två män voro med bland nämnda
musketörer.
— Och de heta?
— På den tiden hette de Portos och Aramis. Nu i dag kalla
de sig d’Herblay och du Vallon.
— Och vad fördel kunna de ha av allt det här?
— Det var de, som försvarade Belle-Isle åt herr Fouquet.
Ett sorl hördes bland soldaterna vid de båda namnen
Portos och Aramis.
— Musketörerna! Musketörerna! upprepade de.
Alla dessa tappra unga män kände vid blotta tanken på,
att de skulle komma att kämpa mot två av de ärofullaste
vid hela arméen, en rysning, dels av hänryckning, dels av
förskräckelse.
I själva verket vördades ock de fyra namnen d’Artagnan,
Atos, Portos och Aramis av alla, som buro värja, liksom i
forntiden namnen Herakles, Teseus, Kaster och Polydeukes.
— Två män! utropade kaptenen; och de ha med två
muskötsalvor dödat tio av våra officerare! Det är omöjligt, herr
de Bicarat.
— Åh, min kapten, svarade denne, jag vill icke neka, att
de kunna ha med sig två eller tre män, liksom musketörerna
i bastionen Saint-Gervais hade med sig tre eller fyra
betjänter, men tro mig, kapten, jag har sett dessa män, jag
var tillfångatagen av dem, jag känner dem; de skulle förmå
att ensamma nedgöra en hel armékår.
— Det få vi väl se, yttrade kaptenen, och det inom ett
ögonblick. Given akt, mina herrar!
Vid detta svar rörde sig ingen mer ur stället, och var och
en var i begrepp att lyda ordern.
Bicarat ensam vågade ett sista försök.
— Min herre, sade han med låg röst, tro mig, låt oss hellre
gå vår väg; dessa två män, dessa två lejon, vilka man nu
vill angripa, skola försvara sig till sin dödsstund. De ha
redan dödat tio av oss; de skola döda dubbelt så många,
och till slut skola de även döda sig själva, långt hellre än
att giva sig. Vad skola vi väl vinna på att bekämpa dem?
— Jo, min herre, vi vinna åtminstone det medvetandet att
icke ha låtit åttio kungliga gardister rygga tillbaka för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
