Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Iakttagelseförmågan. II. Hörseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trampats av någon människofot och genom
djupa, förrädiska bergsklyftor, äro ju fullkomligt
enastående bevis på lokalsinne.
För övrigt är det ju ett faktum, att de
blindas hörsel är mycket starkt utpräglad och ofta
varna dem för en fara, som de icke kunna se.
Den blinde "ser" med örat, vad den seende
iakttagit med synen.
Även för att utveckla och skärpa hörseln
finnes det övningar.
Vi vilja nämna ett par stycken av dem.
I. Den första övningen går ut på att kunna
urskilja olika röster från varandra. Varje
fågel sjunger efter sitt näbb, och varje människa
har sin säregna röst. Icke alla tala samma
språk, även om de äro från samma land.
Stämman har biljud, och dessa biljud är det, som örat
skall uppfatta och rapportera vidare till
hjärnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
