Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har man alltid lejt någon spion, som
förklädd till arbetare står i deras led och
som skjuter först på soldaterna,
Soldaterna som se att de blifva angripna, tveka
ej längre, utan börja skjuta.
Glörnmen därför ej, ätt om ett skott
först lossas från arbetarnes håll, så är det
en spion, en köpt stackare, som affyrar
det för att uppreta Er. Vi arbetare och
Ni i knekttröjan äro båda lika förtryckta,
vi äro bröder och kamrater, som aldrig
vilja hvarandra något ondt.
Tvärtom, vi måste alla gå gemensamt,
rusta oss gemensamt mot den enda verkliga
fienden: de stora högmodiga godsägarne, de
smutsiga börsjobbarna, de kupongklippande
aktieägarna, mot utsugarna och kapitalisterna,
som stjäla från os-s vårt arbetes möda
och låta oss lefva i fattigdom, ofta i den
ohyggligaste nöd, medan de lefva i
öfverflöd och den skamligaste lyx.
Ned med förtryckarna! Ned med
mili-tarismen! Det vare vårt gemensamma
fältrop. Och om vi gå eniga, skall det ej
dröja länge, förrän vi också ha befriat oss
från dessa förtryckare, som nu vilja
befalla Er att blifva mördare.
Glömmen aldrig att Ni själ/va och Edra
barn höra till de förtryckta. Och att Edra
liksom våra fiender äro — förtryckarne
(godsägarna, fabrikanterna, officerarna,
riksdagsmännen och alla som ha makten
i detta samhälle).
Stockholms socialistiska ungdomsklubbar.
*
Detta upprop utdelades i nästan alla
Stockholms kaserner under söndagen den
ll:de. Man organiserade sig gruppvis och
bestormade’ olika kaserner, där vakter
redan voro utsatta för att hindra. Men
intet hjälpte. Ty det fanns kamrater
»därinnanför» som också hjälpte till. Polis
och löjtnanter sprungo om hvarandra och
ville hindra utdelningen; poliserna voro
hyggliga och uppfyllde ’ej annat än sin
tjänsteplikt, löjtnanterna däremot hotade
med smörj o. d. Utom detta att
kasernerna flitigt matades med upprop, ha dessa
utdelats äfven på gatorna, där
östgöta-knektarne måst gå omkring och lära
känna terrängen, i händelse af »uppror».
H. M:t Oscar II har visat sig särdeles
mån om sina med 23 öre pr dag betalda
landtsoldater. Han har bjudit dem till
slottet, till Drottningholm, gifvit dem
hvar-sin cigarr etc.
Käre kung Oscar! Vi ungsocialister har
också visat oss måna om våra stackars
kamrater från landet. Vi ha ej kunnat
gifva dem tjugo skarpa skott agitation på
en gång nu, men vi skola nog så
småningom gifva dem hvad de ha att fordra.
Och vi hoppas att ungsocialisterna i
landsort in göra sitt bästa för att hjälpa oss.
H. Z.
Från Helsingborgs horisont.
Då vår vän och energiske klubbkamrat,
K. O. skuddat stofftet af sina skosulor från
våra makadam-avenyer och slagit ned
sina bopålar i Norrköping, vill jag här i
Brand säga honom ett tack för det
kraftfulla och oegennyttiga arbete han nedlagt
bland oss och hoppas att han fortsätter
på samma sätt i det tysk jobbarsamhälle,
han nu kommit till!
Och så några korta drag om vårt arbete.
Våra nya klubbar, hvilka i fjol höst
startades med det blygsamma resultatet af 9
och 11 medlemmar, ha nu vuxit till resp.
60 och 70, ett glänsande resultat, icke
sannt? Och god utsikt finnes att de skola
mångdubblas. Energiska och entusiastiska
viljor finnas, hvilka föra arbetet fram med
fart. För öfrigt glöder ett lefvande hat
mot det bestående och en hänförelse, som
är beundransvärd, för att gemensamt föra
vår sak framåt.
Vår entusiastiske vän Hinke Bergegren
har nyligen gästat vår stad och hållit 4
föredrag, alla med till trängsel fylda lo-
kaler. Jag vill hoppas att de lämna spår
efter sig; att alla, som icke redan äro det,
må fyllas af ett brinnande hat till det
bestående, hvilket är en nödvändighet, om
vi i en snar framtid skola gå till storms
emot reaktionssamhällets ruttna pelare.
En länk i vår täta kedja ha vi förlorat,
i det att en kvinnlig kamrat i
grottekvarnen ådragit sig en sjukdom, som nödgade
till operation, och följden blef döden.
Utom klubben var hon medlem af N. O. V.
samt Textilarbetarefackföreningen.
Begrafningsdagen infunno sig respektive
föreningar. Vår röda fana svajade i
spetsen af likprocessionen till nya
begrafnings-platsen, där undertecknad gaf vår kamrat
en sista hälsning . . .
— Jag vill önska, att alla medlemmar af
våit förbund äro besjälade af samma glöd
för den rena revolutionära socialismen,
att vi vid alla tillfällen hålla denna fana
högt, som är en nödvändighet om de djupa
leden af det kämpande proletariatet skola
vinna något verkligt i sin rättvisa kamp.
Lefve den revolutionära socialismen!
I april 1905.
C. V. C.
En socialistisk ungdomsklubb
bildades den 19 maj i Rää på initiativ af
Helsingborgs soc. ungdomsklubbars
agita-tionskommitté.
Föredrag hölls af herr C. V. Cederholm
från Helsingborg öfver ämnet: Socialism.
15 personer antecknade sig omedelbart och
interimstyrelse valdes: herrar Pedersen,
R. Veck man, K. Andersson, Johansson,
Hällkvist och A. Johansson.
Som detta stora samhälle helt behärskas
af läsare och halleluja-folk, torde denna
nya länk i vår stora kedja hafva en stor
mission att fylla. Viljekraftiga och
energiska personer hafva vi fått med, så god
utsikt för klubbens framgång torde finnas.
Im.
Ystad.
Ungsocialistiska klubben härstädes hade
söndagen den 7 maj sin första
friluftslekars-dag, hvarvid ett 30-tal medlemmar deltogo
i fotbollspelet. Klubben har nämligen
inköpt fotbollspel, krocketspel och vanligt
bollspel att användas till förströelse för
medlemmarne under sommaren.
Det kan nog tänkas att det finns
kamrater på andra platser, som mena att sådana
lekar icke höra oss till, men jag frågar:
hvarför? Att vi unga proletärer på det
oskyldigaste sätt roa oss på de få lediga
stunder, vi ha, från vårt långa, tunga
arbete, kan däri ligga något oriktigt? Jag
förstår det icke. Jo, jag begriper, att man
kunde ha rätt i sina anmärkningar om
klubben endast tänkte på dans och lekar;
men det är så långt ifrån förhållandet.
Vårt allvarliga arbete: agitation och
diskussion är och blir för oss hufvudsaken; det
andra blir en obetydlig bisak, som dock
är värd att äfven egna liten
uppmärksamhet, ty all glädje, som vi unga proletärer
kunna få, bör vara oss så väl unnad.
Vår klubb går ständigt och stadigt
framåt. Annandag pingst göra vi en utfärd
till Nybro för att sammanträffa med
Kö-pingebr oklubben.
Denna klubb, som bildades af Hinke
Bergegren, då han i april var här nere,
afhöll sitt andra sammanträde den 7 maj,
hvarvid fyra Ystadsklubbister voro
närvarande för att lämna den hjälp och de
råd som till äfventyrs kunde vara af nöden.
Diskussionen, »Prästadömet», inleddes af
en af oss med några koinmentarier öfver
prästerna och kristendomen. Inledaren
slutade sitt anförande med den förklaringen
att han hatade både religonen och prästen
af hela sin själ. Och af samma mening
voro alla talarne. Det oaktadt blef
diskussionen mycket liflig och antogs en af
Ystadsklubben förut antagen resolution,
som lyder:
»Prästadömets svåra synder århundraden
igenom mot kultur och framåtskridande
ha längesedan dömt detta välde; och högt
kräfver rättfärdigheten kamp emot
detsamma. Må religionen framläggas för och
icke tvingas på barnen under deras skoltid,
må alla religioner demonstreras för de små,
att de, en gång vuxna, må stå rustade att
välja mellan dyrkan af vansinnigt
hopkomna dogmer och människovänliga idéers
varma brand.»
Sammanträdet slutades med afsjungandet
af »Internationalen.» A. L—n.
Köping.
Aldrig förr ha vi, som jag tror, uppträdt
i Brand, och dock existerar här sedan
flera år en ungdomsklubb. Många icke*
Köpingbor ha nog undrat i hvilken anda
vår klubb arbetade. Och frågan att
ansluta oss till någotdera förbundet har
ständigt varit före, men vi ha uppskjutit och
uppskjutit därför att vi väntat på en
sammanslutning, något som vi funnit vara
det enda riktiga och naturliga. Till det
socialistiska ungdomsförbundet ha våra
sympatier städse lutat, liksom vi kallat
vår klubb socialistisk; men, som sagdt,
vi ha stått utanför. Ända tills för kort
tid sedan, då frågan om anslutning till
ettdera förbundet dryftades, hvarvid utan
votering beslöts, att vår klubb skulle ingå
i det Socialistiska Ungdomsförbundet.
Ej vet jag, hvad namn vi Köpingsbor
ha; men det vet jag att vi i klubben, och
otaliga utanför likaledes, äro sådana, att
vi vilja gå rätt på sak och ärligt tillväga.
Skola vi ropa på nya reformer, måste vi
också, mena vi, göra det så det hörs.
Vilja vi ha bort kriget, så skall det bort.
Folkbeväpning? o, du heliga enfald! Låt
oss då hällre ha hela millitärväsendet kvar,
så att vi kunna försvara vårt »älskade»
fosterland, ty med folkbeväpning går det
platt inte. Ja, det går nog icke ändå; ty
om fienden komme, skulle Sverige, såsom
det nu är, icke kunna klara sig, om också
hvarje s. k. medborgare hade hvar sin
kulspruta under armen.
Kanske folkbeväpningen skulle vara till
för ett eventuellt förekommande krig inom
Sverige? Men vi ha ju i vårt land inga
så lifsfarliga djur att vi behöfva gå
beväpnade; hvad kapitalistdjuren beträffar,
duger valkiga näfvar.
I april 1905. E. S.
I Prästhejdan
hade Ungsocialistiska klubben en af ett
50 tal personer besökt fäst den 7 maj.
Redaktör Pihlman höll ett af sina
kärnfriska brandtal, som slog an på det lifligaste.
Solosång presterades af fru Ellen
Lund-qvist, klubbist från Ystad, och fästen
präglades af en glad, angenäm stämning;
särskildt då. »Marseljäsen» och
»Internationalen» afsjungos unisont var
entusiasmen allmän.
Äfven ut på landsbygden börjar så våra
idéer spidas och slå rot. L—n.
Från Malmberget.
Länge är det sedan något var synligt i
Brands spalter från härvarande plats.
Klubben har en längre tid legat i
lägervall, detta beroende på att en stor del
utaf de intresserade och arbet3villiga
förmågorna emigrerat till det i fjärran västern
vinkande landet och de öfriga
medlemmarna hafva blifvit upptagna med
styrelsearbeten och dylikt inom härvarande
fackförenings- och nykterhetsrörelser.
Allt nog, det såg en längre tid ut, som
om den ungsocialistiska rörelsen skulle
hafva mistat sitt fotfäste härstädes. Men
så kom första maj och vi fingo hit en
talare hr Georg Liljegren från Stockholm.
Nu passade de härvarande ungsocialisterna
på och fingo nämnda hr Liljegren att
hålla ett föredrag, hvilket han ock på ett
varmt och förtjänstfullt sätt gjorde. Att före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
