Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7
1905
lO öre
Illustrerad Socialistisk Tidning.
ORGAN FÖR SOCIALISTISKA UNGDOMSFÖRBUNDET.
A.-B. Arb. Tryckeri, Sthlm 1905
Innehåll:
En tankefrihetens förkämpe (med porträtt af Viktor Lennstrand). — Herrans heliga nattvard.
Af Einar Håkansson. — Vår kongress. — Ned med vapnen! — Porträtt af Nils Nilsson,
arbetskarl. — Militarismen. — Det fria Norge. — Gnistor. — Lad det forkyndes. Dikt af
Olav Kringen. — 50 kronors böter. — Till de utomstående. — Afliden kamrat (med
porträtt). — Den svarta katten. Berättelse. — Från klubbarne m. m.
grafer för att kväsa den uppstudsiga
kättaren. 1888 dömdes han af
Stockholms rådhusrätt och sedermera
Svea hofrätt till 3 månaders
fängelse för »hädelse»,
hvilket straff han
af-tjänade å Malmö
cellfängelse samtidigt med
Axel Danielsson, Efter
en skandalöst partisl*
rättegång vid Malmö
rådhusrätt, vid hvilket
tillfälle nuvarande
redaktören af
»Stock-holms-Bladet», Ljunglund, första gången
gjorde sig herostratiskt
ryktbar som
hädelse-vittne, dömdes b an till
nytt fängelsestraff och
han var under år 1889
utsatt för icke mindre
än sju olika åtal, hvilka
nästan samtliga
resulterade i fängelse eller
böter. Det oaktadt
fortsatte han med obruten
energi sin propaganda.
Han hade sålunda
en lång fängelsesejour
framför sig, då han
på hösten 1889 insat*
tess på Långholmen.
Hans hälsa hade aldrig
varit god och
agita-tionsresorna hade tagit
hårdt på hans kr^ft^r.
Den småkitshga
fän-gelaedisQipUnen.föryär-rade ytterligare det
onda och hans tillstånd
blef slutligen så
oroväckande, att
myndigheterna — sedan läkare energiskt ingripit
— tvingades lösgifva honom på våren
1890 innan strafftiden var till ända.
Han repade sig aldrig, men
fortfor dock med sin agitatoriska
verksamhet ända tills sjukdomen
fullständigt förlamade hans krafter och
band honom vid sängen. Han dog
1 november 1895.
En tankefrihetens
förkämpe.
För närmare tio år
sedan afled å Gäfle
lasarett en af
tankefrihetens mest
energiska förkämpar i vårt
land, Viktor E. Lenri’
strand.
För den äldre
social-tisiska generationen, d.
v. s. för dem, som med
lif och lust deltogo i
den stormfyllda kam*
pen i slutet på 80- och
i början på 90-talet är
Lennstrands namn väl
bekant. De minnas
den förfäran och
hätskhet, som grep det
be-ståendes försvarare, då
L. steg fram och
hänsynslöst angrep
kristendomens fundamentaldogmer. Hela
samhällets ugglekör stämde
upp sitt skrän och ur
lagarnas mögliga
gömma drogos de gamla
hädelseparagraferna
fram för att efter mera
än ett halft
århundrades hvila användas mot
Lennstrand och
arbetartidningarnas redaktörer, som vågat ställa
sig vid bans sida i
kampen mot
vidskepelsen och
religions-fördummelsen.
L. var född 30
januari 1861 i Gäfle, där fadern var
kopparslagare. Hemmet var frireligiöst
och dessutom erhöll L. till lärare
Sankt Waldenström, läsarhelgonet.
Det är tydligt att en dylik omgifning
arbetade på att af den unge mannen
göra en ifrig missionär i
fördum-melsens tjänst. Till en början såg
det ut som om planen skulle lyckas,
men efter en svår själskamp segrade
hans sunda förnuft och den 27 sept.
1887 höll han sitt första utilistiska
föredrag i Uppsala, hvilket natur-
ligtvis genast gaf anledning ett
skall af förbittring och gaf
polismästare Raab anledning att begära
åtal.
Det skulle föra alltför långt att i
detalj skildra L:s energiska
propaganda och strid mot de mörka
makterna i Sverige, hvilka, som ofvan
sagts, togo sig tillflykt till lagpara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
