Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€n kulturinsats.
Arbetarerörelsens kamp gäller icke
ensidigt de ekonomiska intressena,
utan af ser äfven att höja människorna
till andlig frihet.
På vårt program ha vi skrifvit den
fordran: kyrkans skiljande från
staten, ty vi anse oriktigt denna
stats-uppfostran till vissa åskådningar, som
är ett hinder för den fria tanken.
Det åligger oss därför att söka
realisera denna programpunkt och hvad
ligger väl då närmare till hands, än
att vid alla de tillfällen, då kyrkliga
ceremonier förekomma, söka undvika
dem. Vi få icke sU oss i ro,
tänkande att det enda sättet för
kyrkans lösgörande från staten är att
väcka motioner i riksdagen; utan med
förståelse gripa oss an att inarbeta i
folkmedvetandet, att kyrkan som
statsinstitution är onödig och därför
bör afskaffas, ty utan en sådan
folkmening bakom motioner i denna
riktning kommer man ingenstädes på
lagstiftningens väg.
Det är ej heller troligt att en
dylik omfattande statsreform sker på
en gång, utan snarare är väl att
antaga, att man genom att så
småningom inskränka kyrkans handhafvande
af rent borgerliga ärenden skall
komma därhän, att statskyrkans
verksamhet enbart blir att. befatta sig med
religionsförkunnelse och betjäna dem
med religiösa ceremonier som så
önska. När man väl kommit så långt,
är det icke af så ingripande
betydelse ur rent borgerlig-administrativ
synpunkt att afskaffa statskyrkan,
hvilket då bör gå lättare, än hvad
fallet skulle blifva, om man redan i dag
skulle söka skilja kyrkan från staten.
Önskvärdheten af att redan nu göra
oss af med statskyrkan hysa vi
naturligtvis lika starkt, men inse att yi
icke kunnna med ens öfvervinna
samhällets motstånd under nuvarande
förhållanden, men därför böra vi icke
afskrifva programpunkten eller endast
afvakta tidens fullbordan, utan i
stället friskt gripa oss an med att
underminera statskyrkans betydelse,
särskildt dess inflytande i angelägenheter
af borgerlig natur.
Kyrkans absoluta herravälde har
redan brutits i flera afsseenden; ingen
kan numera tvingas att låta döpa
sina barn, ingen är tvungen att begå
nattvarden och ingen är tvungen att
anlita kyrkan vid giftermål, och allt
detta utan att väsentligare
medborgerliga rättigheter förloras. Alla
erkänna att denna frihet är ett steg i
rätt riktning, som man nu endast har
att fortsätta i. Men hvad som
vunnits, har icke uppnåtts efter enbart
principdiskussioner, utan med hänsyn
till att en stark opinion funnits
därför; den förutan skulle vi ännu stått
på den gamla ofrihetens ståndpunkt.
Men mycket återstår ännu att göra,
innan vi äro fullt fria från
statskyrkans ingripande.
Det redan vunna visar emellertid,
att vägen att bryta kyrkans välde är
att göra dess tjänster valfria, d. v. s.
att borttaga bestämmelser att vissa
handlingar skola vara obligatoriska.
Här är det jordfästningen som vi
vilja fästa uppmärksamheten på
såsom en af de ceremonier, som nu
tillhöra de obligatoriska, men som
borde göras till valfria. Många äro
de, som i hela sitt lif aldrig tillhört
kyrkan, hvarken formellt eller reellt,
men likvisst kommer presten med en
ceremoni, som såväl af den döde i
lifstiden som af dennes anhöriga vid
grafven, förklarats, ja, t. o. m. hatas
såsom löjlig.
Men utsikterna för en reform i
denna riktning bero ytterst på den
allmänna meningen. Därför bör ett
praktiskt upplysningsarbete bedrifvas.
Det händer numera att
arbetareorganisationerna taga befattning med
begrafning, när någon god kamrat
har dött. Hvad vore väl då
lämpligare, än att just göra jordfästningen
till en underordnad sak, att, då man
icke äger rätt vägra presten förrätta
sådan, låta det ske i all
obemärkthet.
Det är visserligen icke belagdt med
någon som helst straffpåföljd att
begrafva i köpt grafplats, utan att
jordfästning dessförinnan är skedd, men
för att undvika jordfästningen vid
själfva begrafningstillfället, hvilket
man icke häller har rätt att vägra
presten, så är det lämpligare att
med-gifva sådant, där den döde är bisatt.
På samma gång man sålunda
erbjuder presten tillfälle till
jordfästning, utan att därför begära sådan,
har man borttagit en giltig anledning
för honom att komma ut till själfva
grafven.
Därigenom är möjliggjordt att på
ett fullt värdigt sätt begrafva
kamrater, som icke trott, att de tre
skof-larne mull ha någon betydelse.
Vi ha föranledts till detta inlägg
med anledning af den begrafning,
som Karlskrona Arbetarekommun i
söndags anordnade efter vår aflidne
partivän Anders Petter Jönsson, vid
hvilken man slapp prestens närvaro,
i olikhet med hvad som skett å en
del andra platser, där
arbetarekommunerna haft hand om begrafningen.
Så böra vi alltid ställa oss, och
den allmänna meningen, som nu så
gärna tror på jordfästningens nytta,
högtidlighet och oundviklighet skall
då omböjas i motsatt riktning. I
samma mån som jordfästningarna
börja förlora karaktären af
offentlighet i nu gällande mening, skola vi
också närma oss den reformen, att
jordfästning förklaras icke
obligatorisk.
Detta är en kulturinsats, värdig
ett parti, som skrifvit på sitt
program: kyrkans skiljande från staten.
(»Blekinge Folkblad».) C. S—r.
Redovisning n:r 1 af
fonden för ”Brands”
utglfning’ hvar 14:de
dag1 eller hvarje
veeka.
Stockholms socialistiska
ungdomsklubbar ........................ 298: 88
Genom Axel Holmström........ 55: 10
Transp. 353: 98
Den stora verkstadslockouten har
naturligt nog hindrat insamlingens
fortgående. Det händer ju så ofta
att vi i heta strider få koncentrera
våra krafter på det som närmast
behöfver vårt stöd. Men när allt åter
en gång blir lugnt, hoppas vi på,
att kamraterna minnas kongressens
beslut om Brand. Till dess bedja
vi de klubbar som redan hafva
insamlade belopp liggande, att insända
dessa till Brands exp. med tydligt
angifvande af till hvilket ändamål
penningarne afses.
Brands kontrollkommitté.
Redovisning
öfver insamlade medel till Sv.
Socialistiska Ungdomsförbundets processfond.
Förut redovisade........................ 139: 61
Listan n:r 1 ....................... 3:75
» 2 ....................... 1:50
» 22 ........................ 14: —
» 23 ....................... 1:60
» 66 ....................... 2:75
» » 67 ........ .............. 4:50
» 68 ....................... 10:50
» 109 ....................... 15:26
» » 110 ....................... 12:05
» 113 ....................... 14:15
» 114 ....................... 4: —
Kr. 223: 67
Ännu utelöpande listor torde snarast
insändas.
Landskrona den 25 okt. 1905.
J. Hansson.
Centralkommitténs kassör.
Brands
illustrerade
julnummer.
Alla kommissionärer böra
innan den 20 nov. meddela
expeditionen, hur många exemplar
de önska af julnumret.
Klubbarna måste alla utse flera
försäljare till att sprida
julnumret på arbetsplatser och
verkstäder. Exp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
