Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Branting - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rike, befäst det och värnat det, visst icke alltid utan att begå
svåra misstag och fel, icke alltid segrat utan nederlag. Inför
överlägset motstånd har han ställt överlägsen beräkning, sökt
förhandla, vinna tid och bättre ställning. Men han nar alltid
varit en bättre taktiker än strateg. När fördelen är på hans
sida, slår han hårt som de tyska härförarna och släpper icke
motståndaren ur klorna förr än han tagit ut allt som
tillfället givit honom i händerna. Men är läget prekärt, kuttrar
han milt som en duva, spinner snällt som en katt, den där
aldrig ägt några klor. En mästare i förhandling och i
förhalning. En slipad advokat, med dörrar åt alla håll. En
charmeur som få i vänners lag, men en åskby och en
hagelstorm när han sitter domare över motståndare. Hans
diplomati är mera tysk än fransk, utom i mycket svåra lägen.
Eljes är han ingen beundrare av Tyskland särskilt, utan mäst
av Frankrike och något av England, med vilkas anda hans
intellektuella och estetiska sinne, uppfostran och miljö mera
stämmer överens. Liksom även hans politiska ideal, som äro
så franska, ja parisiska som de kunna. Branting är framför
något annat en svensk Briand.
I sin ungdom och ännu vid stora händelser icke utan drag
som starkt tyda på en känslans politiker, har han av sin
långa erfarenhet av politisk verksamhet, av ett utpräglat
sinne för verklighetens möjligheter allt mer blivit en
förståndspolitiker. Men ibland bryter dock känslan genom
pansaret, ja, situationer skola kanske kunna framletas ända in på
senaste tid, då känslan från början fått vara det allt
behärskande motivet, ehuru kanske där bakom, för den som kan
förnimma tysta röster, även hörts ekot från en förståndets
och klokhetens maning, från en beräkningens röst. Ibland har
man känslan av att ett öde leder honom. Varthän vet ingen.
I detta nu erinrar jag mig, att Bengt Lidforss hos
Branting funnit något som påmint honom om Julius Cæsar, den
store romaren, som även krossade demokratin i Rom, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
