Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Branting - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
tiska parti allenast ett social-liberalt reformparti. Av den
gamla internationella socialdemokratins revolutionära anda
ocli traditioner finns icke en enda grön kvist kvar. Inom arbe-
tarrörelsen bar denna marsch bort från barrikaderna, denna
strävan till en allt fastare allians med ett borgerligt parti
kommit mycken oro åstad, vållat djupa rämnor och skärande
dissonanser. Än starkare blevo dessa motsättningar, sedan
Branting förklarade sig beredd att jämte de liberala ”med
deras nåde” övertaga regeringsansvaret. Mycket djupt går
här sprickorna. Men denna oenighet bland arbetarne har icke
hindrat Branting att med trenne andra av sitt parti giva sig
som gisslan åt en liberal regering. Han har för att bli mi-
nister ej blott måst återvända i kyrkans sköte, ej blott måst
edfästa att med liv och blod försvara den kungliga tronen,
utan till och mtd måst förbinda sig att föra allenast liberal
politik. Att han förbundit sig att bevara den Hammarskjöld-
ska härordningen, ehuru den överstiger landets ekonomiska
bärkraft, enligt regeringens egen bekräftelse, är mindre un-
derligt, ty Branting har alltid varit en varm vän av det mili-
tära försvaret. Brantings ministersaga blev icke långvarig.
Efter några månader lämnade han sin finansministerportfölj
i sin vän Thorssons händer. Anlednigen till den hastiga re-
trätten blev aldrig fullt klar. Officiellt var det sjukdom, men
Branting’ har sällan varit friskare än efter ministerpersens
slut. Branting har nu ledningen i riksdagen av de förenade
liberala och högersocialistiska styrkorna. Han är den svaga
och vacklande vänsterregeringens sköld och hägn emot hö-
gerns anlopp och vänstersocialisternas skarpa kritik. Det är
ingen angenäm position, ty att ur socialistiska och demokra-
tiska synpunkter försvara den Edén-Palmstiernska politiken
är en omöjlighet även för en parlamentarisk trollkarl som
Branting.
Det var med en allt annat än enig, entusiastisk och kampbe-
redd armé Branting mötte upp till sin kanske mest krävande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
