Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
— Jaså, då kan jag- tyvärr inte stå till tjänst.
Efter en stund ringde det igen. Det var hovmarskalken.
— H. m:t önskar träffa hr Lindqvist kl. 4.
— Meddela, att jag ska. komma.
Det är ganska karaktäristiskt detta kärva, okruserliga, be-
stämda sätt som icke med en timma ruckar på plikten, som
icke ett uns imponeras ens av glansen från tronen. I hårda
tider. I storm.
Till sin allmänna socialistiska läggning är Lindqvist gan-
ska konservativ, tillhör avgjort den majoritet som sluter upp
kring Branting, ehuru han ofta invärtes knotar och vid något
enstaka tillfälle fronderar och går sin egen väg. Brantings
ententefanatism har han ansett vara allt annat än neutral
och socialistisk. För de socialistiska teorierna har han föga
intresse, men så mycket mera för de praktiskt organisatoriska.
Så har han varit en huvudkämpe för sambandet mellan fack-
lig och politisk arbetarrörelse, ”socialdemokratins båda ben”.
Till skillnad från Branting tar han sällan ordet varken i de
inre debatterna eller i riksdagen. Man kan läsa genom hela
kongressreferat, där knappast hans namn förekommer, utom
då han som kongressordförande har ordet. Hans inflytande
är likväl påfallande. När han talar är det fakta, fakta. Lo-
giskt, klart. Inga grannlåter, intet patos, inga fraser. Något
torrt ibland, men merendels strängt övertygande. När efter
storsträjken sträjklagarna framlades i riksdagen och på 2
röster när avslogs, var man säker på deras antagande, ända
tills Lindqvist haft ordet för andra gången och kört fram
sitt tunga artilleri. Då föllo de.
I de inre striderna tiger han mest. Vill nog helst enighet
och enhet, men likväl gjorde han intet för att hindra den
svenska socialdemokratins sprängning. För korpralerna på
sitt eget partis högersida har han ett djupt förakt. Ingen
kan viska så iskallt bitande sarkasmer som han om dem.
Fordom älskade han striden. Nu är han en man i staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
