- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
31

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig in på att diskutera, då ordet inte kunde användas eller
omskrivas.

Vad Virans hårvård beträffar, så voro vi alla i samma
fördömelse. Sådant kunde hända vem som helst av oss, åtminstone
medan vi voro något så när små. Mamma kammade mig med
finkam, det var ett oundvikligt ont, jag pinades mera av detta
än något annat i hela mitt liv. Att ligga med huvudet i ett varmt
knä, det var för mig en plåga, som hela mitt jag gjorde revolt
emot. Men det var att svälja och tiga, uppror förekom inte.

De somrar då det inte fanns pengar att bo på landet, hade
man ett särskilt sommarnöje — Köhlers. Den stora
badinrättningen i Strömmen.

Någon gång fick jag gå med mamma dit, det skedde då på
förmiddagen, det var en stor upplevelse, fint, förnämt,
privilegierat. Där sutto damer på bron och torkade sitt långa hår i
solen, det var något haremsaktigt över det, främmande och
vuxet över all beskrivning. Att sedan ha fått gå på kaféet, som
låg där, och dricka kaffe, hade varit himmelen — men så hände
det heller aldrig.

Men min badning, den skedde efter klockan sex. Då kostade
det fem öre. Vi voro som sagt inte bortskämda. Jag tror att
mamma hade med sig från sitt hem något spartanskt, så som
alla levde då hon var barn, och på samma gång småborgerligt,
från den tid då morfar, poliskommissarie Jäderin, hade ett hus
med synnerligen många boningar i på Mästersamuelsgatan. I
det huset bodde alla slags människor, bland annat en fröken med
ett barn; hon tycks ha haft detta barn öppet och varit fullt
respekterad. Som man blir, vad helst man står för! Men den
tiden tillhör inte mina minnen, om den vet jag ingenting, bara
en fras jag bevarar från Johannas begravning. Johanna var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free